[gallery columns="2" size="full" ids="2147371163,2147371164"] Jag och Sanna kör runt halva stan för att hitta rätt blommor inför eventet imorgon. Vi avslutar varandras meningar och fattar precis vad vi är ute efter även om det tar idiot-lång tid. Men värt det för att det ska bli som vi vill. Hon har diskbrock och jag är gravid. Vi kämpar på och pressar ändå in lite framtidsdrömmeri i bilen. Det är fint, att få drömma. Hinner mellanlanda hemma mellan all prepp inför imorgon och nästa möte på eftermiddagen. Jag är så trött att det pulserar i hela kroppen. Funderar på om det är därför jag tappar så mycket hår. Jag fokuserar orimligt mycket på det. Nästa vecka ska barnmorskan ta ett blodprov för att kolla sköldkörteln, jag känner mig fånig som är så orolig men tacksam och trygg att hon lyssnar och inte avfärdar. Jag ligger i sängen och kollar vilken tid jag ska vara där, och har samtidigt godispåsen mitt på magen. Hetsäter till mig snabb energi. Går på ett roligt möte, som känns spännande och roligt i magen. Varit på ett par såna möten senaste tiden, sen får man alltid se om det landar i något konkret, men älskar det ändå för det är en underbar känslan när man lämnar ett möte och tänker "detta är varför jag älskar mitt jobb". Lika skönt och inspirerande att träffa på likasinnade. Jag känner alltid att vi kan uträtta stordåd när jag träffar på andra som jobbar med liknande saker, men som precis som jag är relativt unga och nya, i lika ung och ny bransch. För vi kan den. Idéerna och drivet är nästan elektriskt. Det är coolt att se oss alla tåga fram. Jag har precis kommit hem när Anton ringer mig. "Algot vill till badhuset, så jag tänkte åka dit med honom, kommer hem inom och hämtar kläder". Jag möter dem i hallen och Algot är så glad att han sjunger och pussar mig om vartannat. Säger att jag får följa med om jag vill men skriker till Anton, som står med huvudet i tvättkorgen och letar efter badkläder, att jag ska på yoga och att jag får följa med en annan gång. Han lägger ingen värdering i det. Jag blir lättad och känner det dåliga samvetet dunsta bort. Anton är trött, men marginalerna är där. Kanske för vi la oss kl 22 igår och somnade direkt? Hinner tänka att livet känns perfekt när det är såhär. När vi har så mycket luft i kalendern och sovit så pass mycket att vi kan och vill spontanåka till badhuset. Vill alltid att livet ska vara så. Det är en sån stark frihetskänsla i det. Jag gäspar säkert 100 gånger på yogan. Det börjar så fort jag stiger innanför dörren, en av de andra fnissar lite åt mig. Men det är så fin sammanhållning där inne att det inte gör något. En vän som också är gravid blir förvånad av att se mig där eftersom hon vet att jag har mycket jobb imorgon. Men det var just därför det kändes viktigt att gå just idag. Man lever och lär. Man behöver alltid andas. Dessutom så sist jag var där var första natten på jättelänge som jag inte drömde om jobb. Det är ett fint andrum att dela med andra i precis samma läge som en själv, även om allas upplevelse är olika. Vissa är rädda, andra gråter, några somnar. Vi yogar knappt, om jag ska vara ärlig. Men det verkar vara vad alla där behöver. Går hem, kokar ny pasta och värmer grytan från i måndags. Algot somnar på fem minuter. Idag har varit en bra dag
