Dagarna går så vansinnigt snabbt, så snabbt att det nästan känns lite suddigt. Men mest har det med att göra att två barn är definitivt mer distraherande än ett. Jag går och lägger mig kl 21.30 varje dag i ren utmattning. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374861,2147374859"] Och så har jag ju börjat jobba igen. Jag har definitivt behövt lite ställtid. Men försöker tänka och påminna mig om att långsamt leder också framåt. Men det är lättare sagt än gjort. Jag känner mig ganska tilltufsad. Så är småbarnsåren antar jag. Alla tankar och känslor delas på mitten och sen går mkt av tiden ut på att para ihop rätt känsla med rätt tanke. Men så höra jag att det blommade så oerhört fint i slottsträdgården just nu, så jag gick dit. Där finns en liten trädgård med bara dahlior, så underbart! Skönt att andra kan när jag inte hinner. Hade en lunchpaus med denna stjärnan. Vill typ lägga mig här, i blomman och bli pigg. [gallery columns="2" size="full" ids="2147374870,2147374871"] Fasiken vad jag älskar denna tiden på året. Den känns hoppfull fast allt håller på att trappa ner i takt. Eller är det på grund av allt att allt går i ett annat tempo kanske? Det har varit en konstig men bra start på hösten. Jag fick nog av mitt dåliga mående och sökte hjälp på vårdcentralen efter en riktigt svajig sommar. Jag ska bara landa lite i det, sen ska jag berätta mer. För jag tror verkligen att världen mår bättre av att dela med sig. Jag vet iaf att jag inte klarat detta föräldrarliv lika bra utan andra mammor att luta mig mot. Ska bara borsta av gruset och plåstra om knäna. Det gör ont att ramla.
