Om den senaste veckan har varit den värsta sen Idun föddes, så har de senaste två dagarna varit en riktigt skön motvikt. För mig, lindras bultande ångest av att göra roliga saker. Eller bara saker. Som att energin måste ta vägen någonstans. Det går inte när man är högst upp på kurvan men när den planar ut finns där rum för intiativ och att ta sig framåt. Vilket mynnat ut i två härliga dagar. Igår började jag på Möllevångstorget och köpte blommor. Börjar man dagen där blir det nästan alltid bra. Gick sen ner i stan förbi folktomma gator men som var dränkta i sol. Malmö börjar bli så fint nu och även om denna våren inte pulserar som vanligt så är det ändå härlig påfyllning av vårkänslor. Hamnade hos Noir och träffade en nyfunnen vän som fick barn bara några dagar innan mig. Det är så himla himla fint att få se sig själv hos någon annan och skratta åt saker man tycker är riktigt jobbiga egentligen. Extra plus för Noir hade ny frukostmeny. Jag beställde äggröra med parmesan och krutonger. Och så njöt vi av av vår målbild man hade under graviditeten. Avlöste strålande förmiddagsfika mot en god lunch med Anton. Vi gick två meter och hamnade på Namus uteservering. Dom har mat för avhämtning också förstås. Men vi njöt av ett glas vin och en södervägg. Tjuvlyssnade på sällskapet bredvid som blev ovänner över hur ett företag hanterar permitteringar och personal. Corona letar sig in i alla relationer, i olika lager, och sätter säker på sin spets. Idun var inkännande över situationen, hehe. Det var glasstema i JWHF Style Challenge, vilket kom väldigt behändigt när jag mest ville gråta och stress-svettades på morgonen. Då var det bara att välja det allra glassigaste ur garderoben. Efter lunch tog Anton bebisen och jag stannade en liten stund hos Lina på Miloii. Rekommenderar alltid ett besök där. Såklart för de enastående kläderna, förstås.. Men vill också tipsa om att titta lite extra i skåpen osv. Lina är en fena på att hitta saker second hand som hon också säljer i sin butik. Hela butiken osar Lina och hennes vision, vilket gör att den är så personlig och bra. Och sen, det bästa av allt som jag längtar så länge efter. Ett besök hos N.VY (gamla Electa). 90 minuter som skulle handla om mitt ansikte och inget annat. Jisses. Fick en ansiktsbehandling med enzym peeling för lyster och textur, aha pensling för ännu mer exfoliering, fuktmast och till sist den skönaste masken jag någonsin fått tror jag. Kändes som kallt smör på huvuden. Lugnande, dämpar rodnande och har antiinflammatoriska egenskaper. Jag frågade för jag tyckte den var helt underbar. Marie och Malin på N.VY är så bra, kan verkligen rekommendera även om jag förstås är lite partisk. Men kan inte låta bli att vara lite extra stolt över min vän Marie som är så oerhört duktig på sitt jobb. Köpte även litet hemma-lyx med mig, ska visa i ett annat inlägg. Malmö visar sig verkligen från sin bästa sida nu. Och så återförenades jag med mina barn. Det var så skönt att få vara själv men alltså man är ju förstörd för alltid eftersom man också saknar sina barn så extremt lätt. Efter vi lekt lite på lekplatsen (alltså det underbara nu när man träffat folk och barn man känner och spontan-hänger!) så stannade vi utanför Di Penco och köpte pizza hem. Väntade utanför med en bebis som börjat bete sig väldigt bebis:igt. Helt plötsligt känns livet bekant när man drar frenetiskt och ryckigt i vagnen för att försöka trösta ungen, och när man balanserar allt med en hand eftersom den till sist vägrar vara någon annanstans än i famnen. Fick senare på kvällen en notis i telefonen "Idun påbörjar språng 4". Förklarar kanske hennes humör de senaste dagarna. En sak kan man i alla fall vara säker på i bebislivet: det är föränderligt. Åt nästan pizzan på stående fot och somnade kl 8.30. Vaknade morgonen därpå utan ångest för första gången på en vecka.
