Älskade lilla unge! Algot, snart 6 år. Vi har varit själva i stan i två dagar och det är så otroligt mysigt att bara vara han och jag. Här sitter han och väntar på mig medan jag springer upp och ner för trappan för alla grejer jag glömt första, andra och tredje rundan. Algots kompis var sjuk så istället för att leka fick Algot följa med mig på ett kort litet fotouppdrag. Jag lovade sushi som tack och han sa "du säger så för jag ska tycka att det är mysigt". Han börjar räkna ut svåra livstal nu. Vara snäll + göra som mamma säger = sushi. Det är förvisso något vi brukar göra när vi är själva. Han älskar sashimi så om vi inte köper en Salmia lax i mataffären så lyxar vi till det såhär. Vår-Algot! Ingen jacka och snabba skor är kanske Algots bästa outfit. Jag frågade tusen gången om det inte var kallt men han var så snabb att han inte hann bli kall. Man får inte vara dum. Detta är även något av det bästa jag vet. Det är till och med så man kan stå ut på lekplatsen. Det ÄR en frihetskänsla när våren kommer. Algot tog en bild på mig. Och efter förmiddagens fotografering gick han ner på knä, bad mig flytta mig till vänster och lufta ansiktet lite och titta åt sidan. Precis som jag gjorde när jag jobbade. Very cute. Mina absoluta favoritskor! De är från Whyred för flera år sen, men håller säsong efter säsong. Passar till allt. Leopardmönster är som en annorlunda neutral ibland, hehe. Sen kom denna virvelvinden tillbaka. Algot sa "vi måste hinna vila lite innan Idun kommer hem" efter vi varit ute ett par timmar. Han ville visserligen kolla TV, men he had a point so we did. Sprang direkt till gungorna, she loves it. Hon är så stor fast hon är så liten. Antar att det är jag-har-en-rolig-storebror-syndromet. Andra föräldrar brukar säga "oj" och titta medlidande på oss när vi springer runt efter henne och hon är påväg upp i ett träd. Men hon är också så roligt. Hon suger livet ur oss ibland, vi fick definitivt det mer intensiva barnet sist, men när hon och Anton var i huset hann jag känna "det var tur vi gick Idun, hon är ju ändå himla rolig". Hennes personlighet feels right at home. Även om det var sköna dagar bara vi två. Skönt att vi kan få en paus för det blir så uppenbart att vi skäller mer på Algot när Idun är hemma. De har ju börjat syskonskoja-bråka-var-försiktig-släpp-henne-dra-inte-i-algot-hår en hel del nu. Det kändes lite deppigt att inse. Men samtidigt så lutade sig Algot in till Idun en morgon förra veckan, när vi alla låg i sängen, och sa till henne "jag älskar dig Idun".