En vecka kvar till jul och vi bestämde oss för att göra ärenden på både Emporia och Triangeln igår. Små och snabba, men ändå. Det gäller att ha målet i sikte och inte avvika från planen. Inte passa på. Så det gick relativt smärtfritt och Algot fick åka tåg. Ibland, vissa kvällar går vi ner till tågstationen och bara åker fram och tillbaka mellan triangeln och Malmö C. Det och hans ficklampan gör att de mörka vinterkvällarna blir roliga(are). Det är SÅ trist att det är mörkt när man lämnar, och nästan mörkt när man hämtar. Jag saknar eftermiddagshänget. När det var 23 grader i september efter jobb och förskola var så underbart. Livet kändes dubbelt så långt. Njuter så mycket av den här lilla människan just nu. Det där går ju i vågor. Missförstå mig rätt, kärleken är konstant men dom små varelserna har ju ett intensivt känsloliv och vissa veckor prövas tålamodet mer än andra. Men just nu vet fantasin inga gränser hos Algot. Det är så kul! Allt är hajar, poliser, tjuvar, hav och helt plötsligt är vi i rymden. Vi pepp även inom Myrorna på Emporia. Visserligen höjde både jag och Anton ögonbrynen pga priserna där inne både en och två gånger men ändå. Så bra att en second hand butik får ta plats på ett köpcentrum. Jag köpte två vaser och Algot tre bilar. "Den rosa är mammas" - såklart. Min söndag var upp och ner. Så jag ska väl inte kritisera Algots för hans humörsvängningar. Vaknade skitglad men blev liksom nerputtad av minsta grej och så fortsatte det hela dagen. Så när pastan till köttfärssåsen var slut så pallade jag verkligen inte mer och cyklade till McDonalds med Algot. Och när han sa "va mysigt vi har det mamma", så kändes det verkligen så. Såhär ser det ut nu. Grått, gråare, gråast. Längtar tills vi har mer klorofyll i bilderna igen. Men så länge så får vi färglägga dom själv. Vilket vi sannerligen gör. Tänk att han är så stor nu. Minns när han var bebis och jag kunde sakna honom så fort han somnat (fast det också var skönt såklart). Kändes liksom konstigt att något som kändes som en faktiskt del av mig sov i en annan säng. Har haft lite samma känslor de senaste tiden. Fast så tacksam att han sover i sin egen säng ändå eftersom jag blir galen av diverser fötter i ansiktet. Sen cyklade jag och hämtade blommor jag ställt undan till dagens fotografering som blev av ändå. Det roliga (och frustrerande) med små produktioner, som man projektleder själv är att det kan bli väldigt tvära kast. Men stay tuned! Blev så fint! I alla fall. Det var liksom en mysig, tråkig, praktiskt och lugn söndag allt som allt. Så som det kan va veckan innan jul.
