I fredags hade vi barnpassning. Antons syster Vera och pojkvän var gulliga och kom och passade gottegrisen några timmar. Det är så fint hur Algot har så många vuxna i sitt liv som han älskar. Kastar sig i armarna på både Vera och Martin och vinkade entusiastiskt hejdå till oss. Värmer helt klart mammahjärtat. Vi gick till min nya favorit i Malmö. Ost & vänner. Tycker verkligen där är så sjukt trevligt. Jag och Anton delade på en ostbricka innan vår restaurangbokning. Sen hade vi bokat bord på BAR. Har inte varit där på flera år eftersom när jag var där sist tyckte jag personalen var märklig. Så pass att jag rynkat på näsan varje gång Anton föreslagit det. Men var nu alltså villig att ge det en chans till. Visade sig att personlem fortfarande är ganska märklig. Rullade med ögonen åt en stackars barnfamilj med en ledsen bebis flera gånger och ursäktade dom med "dom ska gå nu". Varpå jag snabbt la till att vi själva hade barn. Hade det varit vårt barn hade jag nog knockat honom om Anton inte hunnit före. Sen fick vi en fjärdedels flaska vin eftersom "det ändå inte var något att spara på". Maten då? God! Även om Anton något förvånat mumlande "det smakar som... dillchips" till en av rätterna. Gott men dillchips äter jag hellre framför tv:n. Sen blev det lördag och vintermalmö låg orörd. Alla pulkor var slutsålda men som tur var fick vi besök av min bror med familj som hade en med sig. Succé! Denna bilden alltså. Helgens finaste ögonblick. Algot och hans kusin Viggo. Man kan ju inte känna annat än lycka ända ner i magen när man tittar på dom två. Så fint att få leva lite genom dom. Den nyfunna vintern blev genast mer magisk än irriterande. Sen åt vi lunch på Kärleksgatan 3. Kändes nästan lite knäppt att vara där med hela familjen, jag brukar mest äta jobb-luncher där. Funkade fint med barn också. Dom var gulliga och gjorde en macka med smör till Viggo och lite nudlar i en skål till Algot. Inga rullande ögon där inte, tack och lov.
