Holy moly. Den här veckan skojar man inte bort. Stress är inte coolt men det är ändå väldigt coolt att en idé som föddes i höstas knyts samman de kommande veckorna. Känns helt surrealistisk. Efter nästa torsdag kan jag andas ut och ladda om och upp innan fortsättning följer. Jag bär många hattar just nu. Tänk om jag kunde säga till mig själv för ett år sen hur livet ser ut nu. Jag hade inte trott mig själv. Det är också därför I love it, livet alltså. Helt plötsligt är allt annorlunda igen. Här har jag träffat Kajsa och pratat om högt och lågt. Allt från teknik, till mode (hon har världens coolast jobb, så grym!) till saker som känns men inte alltid syns. Väldigt fint att få dela det som varit med någon annan som varit med om liknande. Tipsade mig om den här glassen som är förvånansvärt god. Baserad på kokosolja…eller något sånt. God i alla fall. Och så hem till den här stjärnan. Som jag saknar så himla mycket nu. Varken hinner eller orkar just nu. Ibland får jag så dåligt samvete att jag mår illa. Nästan så jag inte vågar skriva det här heller. Orolig för vad någon ska tycka. Dålig mamma hit och dålig mamma dit. Men sen igen så vet jag att han vet att jag älskar honom. Att det är en period av helt unikt mycket praktiskt och mycket känslomässigt. Och att han har sin fina pappa som tar största lasset. Som lär honom laga mat och som orkar gå till lekplatsen även efter kvällsmat. Så glad att jag delar Algot med Anton. Och där i ligger också modet till att faktiskt skriva detta, trots att jag äts upp av skuld och skäms. Men den viktigaste påminnelse är nästan den feministiska. Förra året tog jag största lasset och Anton kom hem sent på kvällarna. Kan han vara pappa och jobba, så kan jag vara mamma och jobba. Igår mötte jag upp Lina på centralen. Vi köpte sushi och pratade om livet och människor man möter i det. Fina Lina som man verkligen kan prata med allt om. Värnar så om det. Vi satt på Garbergs kontor och jobbade till nästan halv tolv på kvällen. Somnade på fem röda sekunder när jag kom hem. Var ju svintrött men också lättad för vi fick gjort så himla mycket. Håll bara tummarna att allt annat flyter på lika bra. So far so good, hoppas jag inte jinxar. Och så Hanna. Denna ljuvliga person. Hoppas jag får jobba med henne framöver på något vänster. Grym, proffsigt och så h-i-m-l-a bra energi. Hjälpte mig ta så himla fina bilder till min nya blogg! Så med det sagt blir det lugna puckar denna veckan. I alla fall på den här adressen. Så ni vet. Puss!
