Jag vaknade klockan 5 idag. För att Anton lurade mig. Vaknade, gick på toa och kollade på ugnsklockan som visade halv åtta. Skönt tänkte jag och började scrolla på telefonen. Som visade 5. Anton hade tydligen tidsinställt ugnen. Lurigt. Bara att somna om. Sen vaknade vi hela familj och åt misslyckat surdegsbröd och kliade oss i huvudet inför att det är julafton imorgon. Måste erkänna att det känns tajt. Hade varit skönt med lite mer luft mellan sista arbetsdagen och julafton. Inte minst för vi (Anton) var långt ifrån klara med allt. Vi började med fika på ABSmåland. Väldigt mysigt faktiskt och jag funderar på om det ska bli någon slags jultradition - att vi har lilljulafton bara vi tre. Ju äldre Algot blir desto mysigare och mer meningsfullt känns det att skapa egna små traditioner. Algot var på strålande humör vilket såklart bidrog till mysfaktorn. Han ville ha höstdojjorna på sig och jag sa ja eftersom det nästan var vårvamt ute. Eller. Om två månader kommer en dag som idag räknas som "en härlig för-vår-dag" tempraturmässigt. Älskar förresten den här modellen från Kavat. Älskar i det stora hela deras barnskor även om dom kostar en slant men dom håller verkligen. Algot har ett par skor per säsong och lever livet fullt ut i alla. Inga begränsningar, inget försiktigt - bara fullt ös. Väldigt fint inne på ABsmåland, som bekant. Jag tycker faktiskt dom blir bättre och bättre och tar in roligare sortiment och inte allt för sällan av lokala kreatörer också. Vilket såklart är kul. Allt i en hållbar anda. Älskar också butiker som kan sin målgrupp. Och har lekhörnor. Kritväggen var minst sagt poppis, inte minst av Algot tröja i passande handduks-material. Socker- och kaffehöga traskade vi vidare. Fortfarande ganska optimistiska - vi bråkade bara lite i slutet av dagen när vi kom hem och skulle packa bilen. Kände mig 100 år gammal. Men nu är vi framme hos Anton föräldrar och julstämningen känns en avlägsen bekant med potential snarare än en påträngande främling. Hur som, sprang inom Miloii när Anton fixade några av sina julklappar fastän jag lovat mig själv att låta bli trots rean. Men ja, det vet vi ju hur det gick. Kom hem med det här även fast hästarna inte är till mig. Utan till Helle. Visste att hon trånat efter denna länge så skickade en "titta 40% rea" bild och testade den åt henne. Man försöker ju hjälpa till va. Och den här till mig själv. Med motivationen att det kommer vara vinter ett bra tag till. Sprang också och köpte ett nytt lack eftersom mitt gamla var slut. En nyans av djup plommonlila som jag gillar mycket eftersom jag ofta tycker det bryter av fint. Tänkte ju ha en röd klänning på mig imorgon och gillar när det inte blir för matchigt. Min mamma får gärna påstå att det skär sig lite. Då är det mitt i prick. Sprang vidare i all hast till lunch eftersom jag började tappa det obefogat mycket på Algot. Det är så tydligt när jag behöver äta. Vi gick till Delikatessen. Ett klassisk Malmöställe skulle jag ändå vilja påstå även om man glömmer bort det ibland. Men varit där en del på senaste eftersom dom har köttbullar till Algot och klassisk varm husmankostig-ish mat till oss andra. Dessutom är där nästan alltid plats och går snabbt att få maten. Två stora plus när man kommer dit med ett litet och två stora barn. Fisksoppa! Tydligen var lingonen bäst. Som förälder gäller det verkligen att välja sina strider, det går inte att ta alla. Och verkligen inte samtidigt. Eller i sin ensamhet. Bordskick får han lära sig på förskolan. Typ. Jag är däremot så sjukt glad för att samhället hjälper mig uppfostra Algot, verkligen så innerligt, genuint tacksam för det. Varje dag när vi går till och från förskolan känner jag mig lycklig, lättad och trygg för att Algot får ha så otroligt fina och proffsiga människor i sitt liv. Att vi får leva ett så fint liv tillsammans med andra. Efteråt sa han bestämt "smusi mama" och började gnida servetten i ansiktet. Och så sprang jag till posten för att hämtade Algots julklapp i sista minuten. Han ska få en springcykel av oss. Tänkte det kunde vara kul att öva på under julen nu när det inte blir någon vit vinter här i Skåne. Såklart somnade Algot i bilen påväg till Anton föräldrar, helt uruselt egentligen. I vanliga fall skulle jag och Anton fått panik och börjat gapa som två vildningar av tanken att han skulle vara uppe hela natten. Men nu ryckte vi mest på axlarna i något sorts lugnt gung. Det är ju faktiskt jullov nu.
