Tänkte först "vilken ful bild" men sen tyckte jag ändå den var så himla talande för dagen. Inte för att den var ful kanske, men för att det var så präglad av livet. Så som det är. Mötte Kajsa på Noir för lunch och inom kvarten hade jag gråtit, hon hetsdruckit kaffet, ammat och jag bett om en macka med "extra mycket smält ost" för det hade jag tänkt på sen igår. Vi försöker ta oss ann livet, har ganska roligt längs vägen, men oh också = vilka känslostormar och vardagsrealism som finns där parallellt. Men finast av allt ändå: att få dela det. Så där satt vi i några timmar och pratade om allt. Från tårar och samtal om hur mycket vi älskar våra barn till stora jobbdrömmar. Förhoppningar och utmaningar om att allt ska få plats. Gärna medan man har något fint på sig, som Kajsas solstråle till jacka. Hehe, lite av allt alltså. Sprang inom ABsmåland och handlade en lila ljuslykta. Värt ett besök när man är i Malmö, tycker verkligen de förbättrar sitt sortiment hela tiden. Plus att de börjat ta fram julgrejerna. Underbart. Nu? Soffan, jag är helt slut känslomässigt, kroppsligt och i bäckenet. Orimligt att man ska vara medveten om att man har ett blygben stup i kvarten och även när man sitter ner. Hade helt glömt hur det känns att ständigt ha en liten melon mellan benen som pressar neråt.
