Pildammsparkens finaste träd blommar i skrivande stund! Det påminner mig om mitt första år i Malmö och det påminner mig om det året Algot föddes. När vi kom ut från BB hade naturen exploderat. Ibland ställer jag mig bara och tittar rakt upp och önskar att jag kunde lägga mig uppe i trädkronan. Någon dag ska jag ha ro i kroppen att bara lägga mig under på en filt och låta timmarna gå. Jag har vabbat hela veckan, men en dag åt jag lunch med Anton på LU som är "gatumat från Hongkong" medan Idun sov i vagnen. Testade en tofu-gryta men håller nog vid att deras anka är absolut bäst. Sen gick vi en stund till lekplatsen. Medan Idun lekte i sandlådan (vi var själva där) så åt jag en glass och drack en kaffe i solen. Det var en underbar liten stund när allt stämde. [gallery columns="2" size="full" ids="2147376379,2147376380"] Vi spenderar ju mycket tid vid konsthallen för det är mellan förskolan och hemma och där finns en lekplats och ett bra torg för kinesen att cykla runt på. Det är som vår bakgård, fast City-Style. Nu när Algot ska börja skolan är det många föräldrar som funderar på att flytta och ge den där idyllen till sina barn. Jag känner mig kluven. Jag oroar mig också för att Algot inom sinom tid ska ta sig själv till höger och vänster. Men oro är nog en inneboende känsla hos en förälder var man än bor. Och flera dagar i eftermiddagen hänger vi på spiralen med vårt lilla crew. Algot har billie, Idun har Vega och jag har Ida, Anton har Lukas. Ida har alltid mat med sig och jag springer alltid iväg och köper kaffe. Jag gillar inte lekplatser som så, men detta, detta är en underbar tid i livet trots allt.
