Malmö har en vardag också. Vissa dagar har en guldkant, andra inte. Här kommer några tallrikar man helst inte kör i diskmaskinen (för då försvinner gulkanten till sist). En morgon förra veckan träffade jag Lina som driver butiken Miloii och pratade ikapp. Tyvärr är det sociala som har fått stryka med foten senaste tiden när energin inte räckt mer än till familj och jobb, så jag tar igen när energin räcker helt enkelt. Vi åt i alla fall frukost på Noir och måste säga att jag gillar frukost ute lite extra. Det känns otroligt guldkantigt och som om man är utomlands. Det får mig att sakna tiden vi åkte till New York stup i kvarten och åt fancy alla dagens tre måltider. En annan dag var jag där med Frankie. Och med Jessica förstås, men måste erkänna att hon har en otrolig charmig sidekick. En fika som var extra härlig för egentligen tänkte både jag och Jessica att vi inte orkade men så hjälpte vi varandra att dra oss upp och hjälpte varandra med guldkantasmålandet. Idun ingår i varje dag, guldkant eller inte. Men även om hon nog själv skulle påstå att hon är en liten guldstjärna alla dagar i veckan. En annan dag sprang jag och köpa schampoo i pyjamas. True story, för jag var så innerligt trött på att mitt hår kändes som svinto och jag saknade detta schampoo min frisör fick mig att testa sist jag klippte mig. Bästa schampot jag testat faktiskt. En annan dag åt jag och Anton lunch tillsammans. Vi gick bort till Soi29s lokaler där Two Forks hyr in sig på luncherna onsdag, torsdag och fredag och serverar fenomenal och fancy, förlåt - guldkants, hummus. Extra fint är att de även har en stadsodling där de försöker odla så mycket som möjligt själva till sina serveringar. Urban farming på riktigt. Och så hänger deras lilla 1,5 åring med på ryggen och deras 6 åring spexar framför kameran med gurkor för det är deras vardag. Ett familjeföretag som verkligen är värt att stötta och fylla Malmö med. Spring dit!
