Fast förra veckan mest var ett töcken, så gjorde jag en del mysiga grejer. Fattar att det kan förvirra människor - vad man orkar eller vad man inte orkar. Och vad något tar och vad något ger. Det är knappt så jag själv vet det ibland. Livning and learning. En dag hade jag i alla fall tvättat håret och kände mig fin. Det var bara bekvämt som gällde, inga spektakel men i min garderob blir det alltid så ändå, hehe. Det härliga med att ha öppnat dörren in till färg och mönster på ett helt ohämmat sätt är att allt blir typ fint och knäppt för att man bestämt att det inte finns några regler. Try it. Kapsel garderob kan slänga sig i väggen. Jag hade en tid för att fixa mina bryn och sånt. Något jag unnar mig typ varannan månad. Jag började inte plocka mina bryn förrän jag var typ 19 och någon dude i Egypten sa "very pretty girl, very ugly eyebrow" och började tråda dom innan jag hann säga något. Men det är inte förrän det senaste året som jag tycker det är kul med bryn, effekten av det, hur det kan rama in ansiktet. Ge power när man behöver det. Love it. Men det var ett otippat sidospår. Ville egentligen tipsa om den här väskan jag såg på COS. Tänker att det är en sån färg som passar till typ allt och dessutom bra storlek. Jag har gått genom stan, ner till Saluhallen i ett vårfint Malmö. Älskar den här staden så mycket nuförtiden. Att den blev hemma till sist. Nackdelen är att det, som vilken stad som helst, kan kännas pytteliten ibland. Som om alla sitter fast i ett jättestort spindelnät, sammanlänkade på ett vis eller annat. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368389,2147368413"] Vi hade barnvakt och skulle gå på konsert. Vi åt på Pink Nuddle på Saluhallen, som är min favorit. Vi hade biljetter till en hyllningskonsert för Ella Fitzgerald med Malmö Symfoniorkester som vi köpte i julas. Som blev totalt slutsåld, trots extrainsatta datum. Även om det här nog ändå är den sortens musik man vill uppleva på en rökig jazzbar så är det så otroligt fint att lyssna på musik på det här sättet. Pampigt. Det tråkigaste var att jag var för trött & avtrubbad för att verkligen känna det. Det var den kvällen jag grät och satte och nugget i halsen. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368397,2147368387"] På fredagen var jag i Köpenhamn (ska visa!) och köpte den här t-shirten från Gestuz. Perfekt färg, perfekt tryck. Hade den på lördagen när jag jobbade på Miloii. Älskar att matcha kläder som tenderar att bli lite gulligt såhär. In med en kontrastfärg eller t-shirt till klänningen (eller båda) så blir det något annat. Köpte också lite långarmade tröjor inne på Arket till Algot. Perfekt hela tiden, men speciellt när våren kommer och dom kan springa runt i dom utan jacka och ända skydda hans små armar från solen. Och vara gullig på köpet. Extraplus för färgstarka kläder även till barn är att man alltid ser dem. Oväntat tacksam lifthack som förälder. Efter jobbet i lördags bytte jag om för lördagsfeeling och för att skaka loss den helt sjuka trötta känslan. Vår kompis hade nämligen 30års fest! Vilket man ju inte vill missa. Här hade det säkert varit smartare att stanna hemma. Men det är lätt att tro att stress och ångest är enkelt. Att det kommer av att man gör för mycket saker och löses av att man gör mindre saker. Men när jag är som mest uppe i varv så kan jag inte lägga mig ner och vila. Det är provocerande, obehagligt och gör ont. Jag vet inte hur man gör. Så då får man försöka hitta andra vägar, göra saker men snälla saker. Som att umgås med kompisar man gillar jättemycket. [gallery columns="2" size="full" ids="2147368393,2147368392"] Henrik firade sin 30års dag med plockmat och vänner på Soi 29 här i Malmö. Malmös mest hyllade thaimat för tillfället. Jag tycker det är gott och okej. Men det är för att typ all mat dom serverar är sjukt starkt och jag är en wuss. Det är förresten samma kompisar som ritat det här stället. Gav vår kompis Gudmund 10 av 10 för att han valt ett Instagramvänligt bord. När ska inredningsarkitekter och arkitekter ta in mig som konsult till vad som funkar digitalt, hehe? Det borde lätt vara ett samarbete eftersom speciellt restauranger och fysiska platser får så sjukt mycket spridning om man har med det i sin strategi. På söndagen hade vi en spontan och enkel söndagsmiddag, mest för att Gudmund ätit en efterrätt han ville återskapa till oss. Med världens största vapen typ. Det är go big och go home som gäller här. Men älskar det för det innebär att jag får gå på glasskalas (han hade gjort x antal olika glassorter själv), grilla pizza, skräddarsydd middag för Algot och andra livsbejakande och knäppt underbara grejer. En gång kom han mitt i natten och hämtade mig och mina kompisar på motorvägen. En sån kompis alla borde ha! Och igår dog Luke Perry aka Dylan Mckay i Bevvan. Typ enda gången jag på riktigt blev ledsen när en kändis dog. Men jag växte upp med Dylan och Bevvan. Sån enorm kultserie (vad än Anton säger). Varje dag efter skolan kl 16 på danska Tv2 tittade jag på Beverly Hills. Och när jag hade ångest på nätterna tittade jag på inspelade avsnitt på VHS tills jag somnade igen. Bevvan 4-ever, liksom.
