Hej från min torsdag. Jag försöker bli bättre på att ta bilder mitt i vardagen. När jag frågade er vad ni ville läsa och höra mer om sa Wilda att det vore fint att se mer av miljöerna jag rör mig i. Hon skrev något om att man ofta vet vad jag tänker, men kanske inte alltid var jag är och så har jag inte tänkt på det innan. Att det också är att sätt att lära känna en person bättre. Feedback, vilken grej det kan vara. Här är jag dödstrött på jobbet. Just natten till torsdag var Algot vaken fyra timmar utan anledning. Eller, anledning hade han säkert bara en vi inte fattade. Så det var skönt att veta att jag bara hade en halvdag på kontoret framför mig. Hoppas förresten de aldrig river den gamla Kockum-byggnaden på första bilden. Eller det som är kvar av den och som vi tittar på från kontoret varje dag. Men man kan ju aldrig vara säker nuförtiden. Platsen börjar ju bli ganska top notchig och då måste man väl bygga ett hotell eller något sånt. Vid lunch sprang jag till Misoteket med Zandra där vi skulle möta upp en proppmätt Julia. Hon hade skickat den här bilden till mig ett par timmar tidigare som tydligen var hennes frukost!? Ah, tacka vet ja livet som en frilansande mat-kreatör! Efteråt promenerade vi vidare till Kungsgatan där Zandra jobbade medan jag och Julia fick en kvinna att upprört storma ut ur kaféet genom att prata om våra förlossningar. Tydligen får man inte prata om sånt in public. Whatever dever. Strax därpå kom Clara - Zandras partner in crime ni vet. Och stundtals även vår. Dom satt kvar till kl 17 (!) medan jag gick över till nästa fik med Wi-Fi. Nämligen AB småland. Fikan där är ibland ganska...äcklig (fattar verkligen inte deras morotskaka?) men de accepterar datorer och barn och det är nog ett vinnande affärskoncept. Jag drack en Roots av Malmö med gurkmeja och fick hjälp med att översätta mitt CV till engelska. Det är snart dags för mig att bege mig ut i den riktiga världen och där pratar man tydligen engelska? Plus att jag hittade två stavfel i mitt svenska CV - som jag skickat ut - fy fanken, jag dog en sekund när jag såg det. Hatar verkligen pressen på ett CV. Jag Instagram-pausade ibland och tog skärmdumpar härifrån. En utmärkt butik Lina tipsat mig om. Men man börjar följa på eget bevåg, det kan komma att kosta dig. Bokstavligt talat. När jag kom hem kändes det som klockan var mitt i natten och jag var så trött att jag nästan såg dubbelt, men klockan var knappt åtta. Promenaden hem tog bara några minuter men jag var ändå helt blöt när grinden till gården stängdes bakom mig. Ett litet bakslag när jag stod där i tunna sneakers men kunde ändå inte låta bli att förundras hur fin vintern kan vara. Det blir tyst på alldeles speciellt sätt när snön faller. Vad gjorde ni i torsdags?
