Algot var hemma halva förra veckan. Tycker det är SÅ svår det här med att stanna hemma vid "minsta symptom". Ibland är det som att jag ser symptom i synvillor. Lägg till två dagar symptomfri och en hel vecka har gått och Algot som frågar "ska jag aldrig få gå till förskolan igen?". [gallery columns="2" size="full" ids="2147373281,2147373280"] Även om vi stundvis också har ganska mysigt. En dag bestämde vi oss för att gå till Folkets Park och pep inom Söderberg och Sara på St. knut. God grejer att äta men rätt störigt att man inte kan beställa espresso-kaffe. Bryggkaffe kan jag liksom dricka hemma. Kanske kan man tänka sig bo på st knut en dag? Älskar ju vår lägenhet men inser att den ganska så snart är för liten. Så pass att när en mäklare ringde för att sälja sina tjänster så sa jag "låt gå" på ett infall och bestämde att de skulle iaf få komma och kolla på vår lägenhet. Men mäklaren dök aldrig upp. Tog det som ett tecken. Och hela denna familjen påverkas något enormt av blodsockerfall. Då gäller det att hiva i sig första bästa grej för allas säkerhet. Alltså, helt sjukt så sur man kan bli. Klipp till igår. Då solen sken och graderna tickade upp till över tio grader. Höll mig inne mestadels av dagen för att det är ju lika härliga pollentider just nu. De senaste åren har jag börjat märka av den där skiten. Passar sig inte riktigt i dessa Corona tider att stå och nysa 5 gånger på rad. En fin Malmövägg. Och så åt vi på LU igen på Davidshall. Kan verkligen rekommendera. Tokgott och bord utomhus med bra radavstånd från samtliga andra människor. [gallery columns="2" size="full" ids="2147373285,2147373284"] Och så växelverkade vi bebis-jobbet. Inser att jag måste köpa en hatt till denna nyfikna unge. Hon sover som en klubbad säl i vagnen för det mesta men när hon är klar ska hon upp. Det är tydligt: Idun älskar att leva! Och så gick vi hem, åt äggakaka och läste att Danmark sakta ska börja släppa lite på karantänen. Det gjorde mig lite mer hoppfull än när jag deppade ihop rejält när jag började tänka på min familj i Köpenhamn och "tänk om vi inte kan träffas på hela sommaren".
