Jag ska vara ärlig och säga att detta inte är den roligaste sommaren i mannaminne. Men det är ok, någonstans räknar man ju med att det kommer fler somrar (det måste man ju annars får man ju grov dödsångest). Vi har varit en hel del i stan i juli eftersom vi hyr ut vårt torp. Vilket jag ångrat lite i år, men bokningarna trillar in redan efter jul och då hade jag ingen aning om hur brutal våren skulle bli eller att jag skulle vara gravid. Men nåja, det är en bra inkomst för oss i alla fall. Och även om jag är seg i år, så finns det härlig stunder ändå! Som när jag och Sanna hade ett möte och åt frukost efteråt. Kanske inte mötet i sig som var så himla sommarhärligt (baksidan av frilanslivet) men det saknar jag mest efter en sommar med familjen hack i häl är vardagsfriheten (solsidan av frilanslivet). Vi fikade på Noir såklart, fortfarande stans bästa. Har ätit så sjukt mycket glass i år! Rekommenderas, hehe. I år har jag även åkt trampbåt på kanelen för första gången ever. Tio år tog det. Men det var en succé för hela familjen - Algot älskade det (det ingår flytvästar till barnen!). Faktiskt väldigt trevlig grej att göra en långsam, solig söndag. Och så har vi ju varit en sväng vid havet uppe i Lerkil. Jag och Algot gick på en promenad. Jag tycker inte alltid hans lekar är jätteroliga, så ibland anpassar jag det jag gillar så Algot också ska tycka det är roligt, hehe. Här går vi på en promenad där han får låna min lilla kamera och jag har min systemkamera och så fotar vi saker vi tycker är fint längs vägen. Dessa två bilder har alltså Algot tagit! Ber mig att gå lite till vänster, lyfta armen och backa. Han gillar att sjunga, dansa och fota. Bilar förstås. Och att leka polis & tjuv. Fint att se hans personlighet breda ut sig. Igår gick han fram till två tjejer på lekplatsen som lekte just polis & tjuv och sa "hej jag är Algot, får jag vara med?". Så hjärtskärande fint när han vågar ge sig ut i världen. Tillbaka i stan! Får erkänna att värmeböljan var lite väl påfrestande, speciellt i kombination med att jag jobbade två dagar på Miloii (också bestämt innan jag visste jag var gravid). Att stå på betonggolv i 7 timmar i 32 graders värme som gravid - aj! Men hann äta frukost ute med min lilla familj en av dagarna även om jag skrek "neeeeeeejjjjjjj" när solen skymtade bakom molnen andra dagen. Jag var seriöst gråtfärdig av värmen. Men som sagt himla trevligt med ett vettigt café nu vid triangeln!!! Kom igen triangeln, du kan! Här vid Café Nostra. Och så har vi varit i Rydebäck och hälsat på min kompis Emelie och hennes familj. Vi har känt varandra sen bästis-tiden i gymnasiet, vilket innebär vi känt varandra halva livet nu! Och nu leker våra barn ihop!! Så otroligt gulligt <3 Och i ett svagt ögonblick har jag tänkt "ska vi verkligen fortsätta bo i centrala stan?" Kanske är det sommaren, kanske är det graviditeten som gör att man ifrågasätter allt. Därför påminner jag mig om att inte (!) ta några avgörande beslut med en hormonfylld kropp. "Du älskar er lägenhet och livet i stan Christin, påminde en fin kompis mig om. Emelie har Ebbot som är lika gammal som Algot och i höstas fick de lilla Signe. Så goa ungar alltså. Och det är inte utan att man fascineras över att man själv har en sån liten nästan sommar. Även om jag faktiskt börjat känna något fladdra i magen nu.
