Förra helgen uppenbarade sig en härlig överraskning - fredagen var en halvdag! Så Anton kunde jobba hemifrån och vi tog en promenad till St Knut för att dricka lunchkaffe hos Ugglas. Dom var också glada för halvdagen och pyntat fint till Halloween. Vi har testat jobba hemifrån båda två under perioder (när Anton gjorde sitt ex-jobb exempelvis) och det gick inte alls. Men såhär, ibland, är det otroligt mysigt. Att kunna äta lunch tillsammans ibland hade varit ett fint sätt att "check-in" hos varandra i vardagen. Och when in st knut går man såklart inom floreras. Som fortsätter vara min favoritflorist i stan, även jag ofta är för lat för att cykla dit. Det ligger tyvärr inte påväg till något i min vardag. Trevligast personal och härligast utbud. Här kan man gå loss med pekfingret. Peka på, det finns inga rätt och fel, välj vad du vill ha. Brukar ju alltid poängtera att handla blommor (eller vad som) på det sättet är det friaste och bästa = utmärkt sätt att öva sin kreativitet. För kreativitet trillar in ner från himlen, öva, gör mer, öva på allt, praktisera din kreativitet, gör lite till, gör fel, gör vad du vill osv. Medan mina blommor packades in stod jag och glodde på detta. Även det lite halvvissna är tjusigt och halvt poetiskt (igen, leta överallt!!) där. Till sist gillade jag det så mycket att jag frågade om jag fick ta en bild (vilket är nästa steg i att vara kreativ i vardagen: våga ta för dig. Väldigt få säger nej om man frågar snällt, och gör dom det känns det bara dumt i en sekund, eller tills man sprungit ut ur butiken, hehe). Blommor på armen och blommor i handen = bra fredag. Hade precis läst Fias blogginlägg om att vara fredagsfin, och bestämde mig för att dra på mig en klänning fast jag bara skulle dricka kaffe med Anton och sen hem igen. Det funkar verkligen. Kändes genast mer fredag & festligt. Detta valde jag till min bukett! Satte det i en ganska låg/kort vas, så det kändes maffigt. Bra trick om man inte vill lägga too much på en skitstor bukett (även om det är underbart). På lördagen var det superhärligt väder och efter att våra planer plötsligt blev avbokade visste vi inte riktigt vad vi skulle göra. Så vi gick utan riktning, hamnade på en korvkiosk och gick tillbaka. Haha, ändå härligt. Efter korven hämtade jag & Algot vagnen och gick till Folkets Park. Även fast vi inte använder vagnen så värst mkt nuförtiden. Algot orkar gå själv för det mesta och vid lite längre sträckor rider han på våra axlar. En ny sorts frihet. Mötte upp den här härliga duon och Algot och Mathilda slängde sig runt varandra. Jag och Lina var lite mer civilicerade, hehe. Algot kommer ju såklart överens med alla (nåja, de flesta), men jag är helt fascinerad hur man redan så liten hittar själar man klickar mer med än andra. Som hans kompis Jack på förskolan, som står och väntar på Algot nere vid grinden varje rast fast dom inte längre går på samma avdelning. Samma med Mathilda. Inte utan att man blir lite rörd. Det är min högsta dröm för honom, att han ska ha speciella människor runt sig att dela livet med. Efter ett tag deklarerades det att de ville ha fika. Sagt och gjort och jag var plötsligt tillbaka på Ugglas. Paxade platser utanför - lyxen att bo i Skåne. Uteserveringarna varar ända till jul. Pratade livet, relationer och jobb. Brett och heltäckande, as always. Varför man har kompisar, tänker jag.
