Det kändes som höst när vi gick utanför dörren imorse löven ringlade ner över oss när vi gick längs Kungsgatan fick påminna mig själv om att det faktiskt bara är den fjärde augusti fortfarande sommar kräftskivor, dahlior och rötmånaden kvar jag har försökt intala mig att det fortfarande finns massor av sommar att upptäcka men till och med jag börjar tvivla inte minst sen hösten blev lite mer klar med ett enkelt telefonsamtal jag och Anton har skjutit ifrån oss allt ansvar tänk att det är länge till hösten 2016 men om ett par veckor är den här ryst inför tanken att behöva ta tag i men idag höll Anton för näsan och hoppade i med båda fötterna ringde sina chefer om tio dagar börjar han jobba bara sådär sommaren, den tog helt plötsligt slut och det slår mig, att den här föräldraledigheten inte är för alltid Algot kommer få en förskoleplats och jag kommer göra något bra en vardag kommer ta plats det här vakuumet som varit de senaste par åren är en konstig isolerad plats där allt sätts på paus som om vi varit med om en jordbävning naturkatastrof och att det är först nu som livet börjar handla om mer än bara att överleva
