Så kom sista veckan på detta skolåret. Man tvingas in i barnens tidrytm. Per dag, per vecka, per år. Som små pizzabitar. På gott och ont. Men sista veckan känns alltid lite extra, i hjärtat och i stressmagen. Sommarsolen! stora delar av vår lägenhet ligger mot norr så det är bara på sommarhalvåret vi har detta ljuset i köket. Det gör mig inte så mycket. Norrljuset skapar en ganska lugnt och vilsam stämning. Jämn och trogen. I torsdags var det avslutning på förskolan. Fem år hade helt plötsligt gått, tio totalt. Idun är så redo för skolan, och det är jag nog också. Det känns ändå som ett skifte i livet. Även om barnen fortfarande behöver mycket av en, så har vi inte längre små barn. Hej då för alltid. Ett ögonblick värd att känna in ändå. Kommer sakna Idun och Esther mest. Som blivit som en liten extra familj. ”Tar ni hämtning idag”, ”vi kan ta tjejerna” osv. Så har vi fått ihop vardagen mest. Och tänk att man själv skulle få kompisar genom förskolan. Ska erkännas att det känts för intensivt med den stundande tågresan framför en. Kändes smart i vintras att resa två dagar efter skolavslutningen men då var man uttråkad och gick i ett vinterlunk. Nu har jag haft tågtiden i sikte, att få sitta och glo i flera timmar. Har vi lyckats boka en resa med påtvingad återhämtning? Om Idun får välja prick vad hon vill till frukost. Hörde jag Italien?? Mitt i det hela firade vi Sebastians student också. Sebastian som jag var barnvakt till när jag var 20 och han knappt 1. Otroligt! Och rörande att se honom tillsammans med hans kompisar med livet framför sig. Men i Malmö tar man studenten mitt i veckan och med sista arbetsdagarna hägrande fick vi avvika vid halv tio och då var det fortfarande såhär ljust.Nu drar vi till Hamburg!
