För två veckor sen bokade vi middagsbord för åtta personer klockan 15. hemma hos oss. Eftersom inga restauranger öppnar köket så tidigt. Vi var fyra vuxna, och fyra barn. Nu får vi lägga av med barnafödande, orkar inte att bli utmanövrerad av barnen. Här går gränsen, när vi går jämt ut. Det var Kajsa med familj som kom på besök. Vårt nya koncept som vi älskar - att ses så pass tidigt att man kan vara hemma senast kl 21. På nyår åt vi ju lunch ihop, om ni kommer ihåg? Älskar detta. När man väl accepterar sitt småbarnslivsöde så hittar man också genvägar till att behålla lite av resten av livet. Så tråkigt att ge upp middagar och annat roligt, men man får justera lite. Huvudrätten serverades kl 17 och vi föräldrar valde aktivt våra strider med samtliga barn. Vilket innebär middag vid TV och leksaker överallt. Fortfarande kan vi alla bli fulla i skratt när vi inser hur många barn vi har mellan oss. Att man får något vettigt sagt alls är ju ett under. Men äta bör annars dör man och då kan man lika bra göra det tillsammans ibland <3 Det är väldigt mysigt och känns livsbejakande. Älskar denna bilden. För här sitter vi samtidigt och pratar om fönster, renoveringar eller kris-känslor. Och ser till samtliga bebisar. Aldrig ledig, alltid on call. Idun somnade på golvet i famnen. Och Algot och Gottfrid delade på en Ipad. Klockan 18 serverades efterrätten. Inkokta päron med pannkakor och grädde. Anton, han får till det både till barnen och till de vuxna. Sen snackade vi vidare till 20 och hamnade lite efter i körschemat vilket resulterade i övertrötta barn. Damn it, vi som trodde vi lurat systemet. Barnen vinner alltid, men man kan ju alltid försöka att give them a run for their money. Så att säga. 1 - 0 till oss ändå.
