Det är så himla lätt att tänka en sak och sen göra en annan, eller känna annat. En gång läste jag ett tips från en annan kreatör som också frilansar och jobbar med eget: avsätt tid till att låta dig inspireras. Investera i din förmåga. Att inte producera är lika viktigt som att producera. Hjärnan orkar inte, idéerna blir bara sämre och sämre. Och jag brukar själv frustrerat sucka när någon tror att kreativitet är något som ramlar ner i huvudet på en. Som om en bara hade lite tur. Trots det glömmer jag själv bort att ge det näring. Ta vara på det, investerat i det. Istället ramlar jag in i fällan, känner pressen. Stirrar in i datorn och försöker pressa fram något istället för att gå en promenad. För vad är ROI, return of investment, på det? Hur många kronor tjänade du på hur många steg? Någon sjuklig fixering vid effektivitet, det konkreta. Jag hade lika gärna kunnat slå huvudet in i en vägg om och om igen. Och ofta är det så det känns. Vilket egentligen är så otroligt konstigt och dumt eftersom det är mina kreativa idéer som är absolut mest värdefulla. Det är ju egentligen det jag säljer. Det är det jag är bra på. Inte nödvändigtvis datorprogram och administrativt. Jag gör det och gör det bra för att jag måste, såklart. Annars blir det aldrig mer än en idé. Jag kavlar upp armarna. Men i det är det så himla lätt att glömma var det började. Där det alltid måste börja. Men ibland är det sjukt läskigt, för att investera i kreativitet är inte speciellt konkret. Det finns inga exel-filer, kalkyler eller algoritmer på vad det kommer generera. Utan att investera i inspiration, i människor, är väldigt mycket på spekulation. Det är tydligare att ha svarat på mejl än att ha gått en promenad. Vågar jag ens resa bort en vecka? Tänk så mycket jag skulle kunnat få gjort den veckan. Eller är det inte bättre att investera pengarna i ny skrivmaskin än i en inspirationsresa för två? Små beslut man står inför hela tiden som egenföretagare. Vad är bäst? Var ska man lägga krutet? Och ofta köper man skrivmaskinen och tänker att Pinterest is good enough. Där finns ju hur mycket inspiration som helst. Eller? För att inte prata om hur svettig jag blir när jag läser artiklar på typ Resumé om när diverse mediehus investerar diverse miljoner i digitala plattformar. När någon går in med 11 miljoner i något nytt onlinemagasin, stänger jag ner datorn och hyperventilerar. Hur ska exempelvis JWHF kunna konkurrera med det? Vi kommer bli uppätna levande. Men så minns jag i i höstas när min väldigt företagande morbror sa "det svåraste för dig kommer vara att kunna ta betalt för det som finns i ditt huvud. Dina idéer är värdefulla". Vissa företag har ju verkligen fattat galoppen. Inga idéer, inget företag. Men för mindre företag och egenföretagare inte minst så är det stundvis så svårt att motivera inspirationsdagar. Inte bara för plånbokens skull men ofta kan det kännas som om man fuskar. Struntar i att jobba. Att man slösar istället för att satsa. Och ibland, ganska ofta, brottas jag också med ett sjukt ifrågasättande av mig själv. Hur motiverar jag det jag kan? Vad är jag ens bra på? Så stirrar jag in i datorn igen. När det är just då jag borde åka någonstans, hälsa på en kompis, testa ett nytt café, prata med någon ny på stan. Anything. Våga investera självsäkert i mig själv. För tänk om våra idéer, det som finns i huvudet, är värt 11 miljoner?
