Jag går på ren adrenalin. Kvällsjobb. Klamrar mig vid datorn för att hinna få allt klart. Har så många olika saker på mitt skrivbord nu, så min hjärnan går på högvarv. Tur att man är kvinna så man är van vid att göra tio saker samtidigt. Hehe skämt å sido. Tänk att för ett år sen avslutade jag min praktik på Mama Said Media och led fortfarande rejält av sviterna från mina sömnproblem. Det känns helt knäppt hur mycket som har hänt sen dess (och desto mer håller på i kulisserna!). Är stolt och förvånad. Ett år går så himla snabbt men det hinner också hända så otroligt mycket. Skönt att påminna sig om när det känns som att allting håller på att glida dig ur händerna. Tiden går, men det gör du också. Det som varit helt avgörande för mig det senaste året är människorna jag träffat. Att jag hittat personer jag litar på, ser upp till och känner mig hemma hos. Det slog mig verkligen idag när jag åt lunch med Sanna på Noir och träffade den ena efter den andra på uteserveringen. För ett år sen fanns ingen av dom i mitt liv och nu berikar och färglägger dom alla det på sitt sätt. Så otroligt tacksam och glad över det. Det är inte helt lätt att hitta rätt. Vänskaper är som vilket kärleksförhållanden som helst. Hårt jobb och den gamla devisen: det krävs två för att dansa tango. Men får man in takten tappar man aldrig farten. Och så kommer man rätt långt tillsammans på kuppen!
