I torsdags hade jag mitt första stylistjobb. På Grandpa Store! Dom öppnade sin butik här i Malmö för ett drygt halvår sen och har verkligen tillfört lite storstadskänsla till gågatan. För den lider ju, stackarn. Jag älskar fortfarande att handla i butik eftersom servicen är svårslagen (med rätt personal alltså!) och så älskar jag hela upplevelsen (även om man kan kritisera att vi centrerat våra umgängen till konsumtion). Men gillar myset. Estetiken. Mötet. Plus att jag tycker det är lättare att behålla något slags perspektiv till saker och shopping när det är i realtid så att säga. Nu när Klarna och liknande blivit så utbrett och man knappt behöver skriva i sina kortuppgifter så kan man ju ha handlat en grej på tre klick och två sekunder. På vägen till posten för att hämta ut saken man beställde förra veckan. Kundvänlig och optimerat, visst, men så himla slentriant? Okej. Det blev världens sidospår, men intressant att tänka på. Jag tänkte högt. Hur tänker ni kring det? Var där 9.30 och mötte upp Josefine. Världens härligaste människa. Så glad att ha träffat henne att hon släppte in mig i butiken. Öppnade armarna och sinnet för mig. Jag får erkänna att jag var ganska nervös. Men fokuserad. Så dokumenterade väldigt dåligt. Förutom när allt var klart! Här är första fönstret! Fasiken vad man lär sig av sånt här. Därför är det så himla värdefullt när man får chansen. När någon hjälper en på traven. I början blev jag lite svettig för när vi hade tömt fönstret såg det så himla STORT ut. Det var mycket större än vad jag trodde. En grej såg lätt en aning fjuttigt ut. Så det tar jag verkligen med mig till nästa gång. Jag hade gjort rekvisita till de olika fönstren. Jag älskar att kombinera färg, former och mönster. Men eftersom jag inte ville att det skulle bli för klottrigt så höll jag mig till färg och form. Spraymålare olika lådor som underlag till Grandpa s produkter. Hade olika personas i huvudet när jag bestämde vad som skulle vara i fönstret. Jag fick helt fria händer. Fantiserade kring vad man gör på hösten. Drömde om att åka på weekends och äta god mat. Dricka kaffe och spraka löv en sval med solig dag i Paris. Laga mat med kompisar. Fylla hösten med färgstarka ögonblick. Förde in lite rosa också såklart. Tänkte först hänga deras finfina halsband på backdropen, men det blev inte lika bra som i mitt huvud. Så blir det ibland, tur jag hade en plan och förde in lite Instagram istället. #plantsonpink Men när ska butikerna tänka på att Instagram-anpassa ljussättningen? Josefine och Minna! Tycker så himla mycket om dom här två! Dom gör hela butiken, om du frågar mig. Josefine är butikschef och är så himla överväldigande...schysst. Önskar att fler företag var som henne. Våga ge oss som är mindre och precis i början en chans. För det är så himla himla svårt att vara ny. Man möts ofta av en stängd dörr. Men här var det fullständigt tvärdrag. Uppmuntran och dansgolvet-är-ditt! Fint! Andra fönstret! Till det hade jag en idé kring deras tvålar och tvättmedel. Jag tycker ju inredning och stil ska vara lättsam. Älskar glimten i ögat. Så jag spraymålade gamla tvättmedelsförpackningar. Anton var minst sagt skeptisk när jag visade dom för honom hemma i köket - "Det ser ut som gamla förpackningar". Men min vision var tydlig i mitt huvud. Och när jag fyllde dom med spretiga blommor och dom stod på sin plats och inte hemma i köksstöket erkände Anton att det blev rätt fint ändå. Det ska ju vara fint från alla möjliga håll och kanter och såhär såg det ut inifrån! Det är så himla kul när det man har i huvudet funkar och blir bra i verkligheten. En gång ställde jag mig upp och höll ett tal utan att ha skrivit något, vilket gjorde Anton svettig även den gången. Men jag hade det uppe i huvudet. Jag är skitdålig på att skriva ner saker och göra moodboards osv, har allt där uppe. Men det kan göra kommunikationen lite besvärlig ibland. Note to self. Efter en halv dag var jag klar och gick hem helt utmattad men lycklig. Det var en så fantastisk rolig dag och hoppas såklart det här bara är början. Helt plötsligt blev Malmölivet lite större och jag känner det så starkt i mig. Att man vet aldrig. Och att livet är kul.
