Ett extra varmt hej idag. Inte på grund av vädret direkt, men på grund av er där ute. Vilket fantastiskt mottagande vi fick igår. Jag var helt ärligt inte helt beredd. När man sitter med ett projekt så intensivt och så länge som detta känns det nästan som om man hittat på det hela i ens huvud. En dröm. Eller kanske en psykos, hehe. Så djupt inne i det att jag har svårt att se tydligt. Det har minst sagt varit en bergochdalbana. Inte visionen, den har varit tydlig hela tiden. Jag och Lina har haft ett tydligt mål med vart vi ville gå. Hon skriver om det så fint här. Men känslomässigt och nervositeten. Men drömmen och viljan har alltid varit större. Herregud vilket halvår. Det slog mig idag, när jag hade ett avstämningsmöte med 040 - vår fantastiska byrå som byggt schabraket och förtjänar ett helt eget inlägg - att för ett halvår sen visste jag inte ens hur jag bytte header på min egen blogg. Skrattade högt när Pija, projektledaren beskrev mig och Lina med att säga att Lina svarar på deras frågor med ett "jag vet eller jag kan, inga problem" och jag svarar "jag chansar, inga problem". Skrattade från magen. Verkligen fångat essäasen av oss. Därför vi fungerar så bra och kommit så otroligt långt på kort tid. Lina förtjänar också ett eget inlägg. Nästan så jag blir helt rörd när jag tänker på det. Återkommer. Men det ska erkännas att jag är ganska trött. Vi håller en pressmiddag i Malmö på torsdag, en härlig hej-och-hallå-fest tillsammans med härligt gäng i branschen, som vi samarbetar med eller som hjälp oss längs vägen. Något jag verkligen lärt mig är att man måste inte kunna allt själv, utan man kommer rätt mycket längre tillsammans. Vilket vi också tar med oss till JWHF. Det finns så mycket härliga kreatörer där ute, hoppas på att kunna lyfta många längs vägen. Det större kalaset för nära och kära får bli i sensommarvärmen när vi hämtat andan. Men ser så framemot torsdag, även om det varit en aning mycket att planera hela pressmiddagen samtidigt som jag jobbar på att få ihop sajten. Många datatimmar vill jag lova. Jag har varit knädjup i mejlen. Så har verkligen strukturerat upp vila och återhämtning i helgen. Viktigt. Så medan alla pratar om syrenerna och den sjukaste majvärmen på länge. Sol flera veckor i rad och jag vet inte allt, så känns det lite som jag missade allt. Har aldrig jobbat så hårt som den senaste tiden. Men sen igen så gav det ju också frukt. Bröt nästan lite ihop när jag berättade för Anton hur många besök vi hade på sidan igår och Anton lyser upp och säger "är du inte stolt?". "Jo" och kommer tårarna. Det här kommer bli bra. Jag känner det.
