<div> </div> <div> <div> </div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div>Nix, ingen bebis än. Istället leker vi en jätterolig vem-kan-hålla-andan-längst-lek. Det är verkligen jätteskojjigt att gå och vänta på att en tre+ kilos jättebebis skall tryckas ut och sätta fart på livet. Det känns inte alls som att hela ens verklighet står på paus. Och "han kan komma när som helst"-konceptet känns som en lögn. Något man säger till någon när det inte finns något kvar att säga (även fast det i detta fallet kan vara sant), men dessvärre känner jag av mina bihålor mer än min livmoder. </div> <div> </div> <div>Så jag kör på en ny taktik. Snyggo-taktiken. Jag har tvättat, fönat och plattat håret. Till och med färgbombat topparna rosa. Plockat fram min mest färgglada klänning och dessutom sminkat mig. Jag skall fest-fixa ut den här bebisen. Kanske lyckas jag, för när målaren (som målar vårt kök) kom i morse frågade han om det var dags att åka in till BB. Anton skämdes ögonen ur sig när han förstod att målaren trodde jag fixat mig för BB - "hon brukar inte se ut såhär" (Haha, förvisso sant)- men jag fick snällt förklara att det var en överlevnadsmekanism för att stå ut med övertiden.</div> <div> </div> <div>Jag räds inga medel. </div> </div>
