Bilderna är tagna i juli månad, strax innan jag blev gravid. Jag minns det väl för det var senast jag kände mig... fin. Även om jag även då kände mig knölig pga anledningar som vi kan prata om sen, så kände jag mig trots allt fin. Snart har jag varit gravid i fyra månader, så jag har alltså känt mig mer eller mindre ful i fyra månader. En känsla som man inte helt enkelt stoltserar med när det är meningen att man skall lysa och stråla som en annan glowstick. Jag är uppenbarligen en sådan person som när jag blir gravid, så blir jag det ögonblickligen. Jag slutade använda min jeans ganska på direkten eftersom jag är duktig på att samla på mig vätska. Även om bebiskulan låg flera veckor fram i tiden, så kände jag mig omedelbart som ballong. Jag var vatten, gaser och bajskorvar. Tack och lov finns det en räddning för det sistnämnda - psylimfrön! Tips för både den gravida och ogravida. Dessutom för min hy krig mot sig själv just nu. Mm. Gravidacne. Trivialt, oviktigt och ytligt när man håller på att skapa en bebis, jag vet, men samtidigt kan det vara fullkomlingt förödande för en gravidhjärna. Speciellt när bebisen fortfarande känns abstrakt (vilket egentligen är ironiskt med tanke på ovanstående) och som om april är en evighet bort. Imorgon går jag in i vecka 16 och jag hör rykten om att det blir bättre runt hörnet. Många lovordar vecka 20. Sällan har jag hoppas så mycket på att ett rykte skall vara sant.
