Nu är jag mitt i vecka 28 – snart bara en tredjedel av den här karusellen kvar! Jag börjar äntligen känna mig lite textbok-gravid och inte så mycket hormonell-tonåring-gravid. Det skall erkännas att hösten var kämpig. Jag må ha haft en bra graviditet fysiskt sett men drabbades desto mer av ångest, oro och allmän nedstämdhet. Jag hade otroligt svårt att reda ut allting och kände mig stundvis besviken på hur det var att vara gravid. Vilket också ibland krockade så kolossalt med andras förväntningar och känslor inför kommande barn. Puh! Men äntligen har hormon-bebis-grytan lugnat ner sig. Den puttrar istället for stormkokar. Så jag njuter (nåja) av att klaga över typiska gravid-krämpor som halsbränna, otymplighet och ömmande ländrygg. Personligen har jag lättare att hantera fysisk värk än psykisk. Jag inser dock att jag än så länge har en väldigt smidig graviditet (återigen – ur ett fysiskt perspektiv). Håller alla fingrar och tår att det förblir så och att hormonerna håller sig i schack. P.s det är sant vad dem säger. Jag som tänkte att det var lugna puckar och att allt var i sin ordning har börjat "boa". Boa innebär, i mitt fall, att jag vill göra om allt. Kök skall renoveras, hyllor har tagits ner och andra har satts upp och väggen bakom klädstången vill jag tapetsera. Men det har jag inte vågat säga till Anton än.
