<div> </div> <div> <div> </div> <div> <div> <div> </div> <div> </div> </div> <div>Hej vecka 33! </div> <div> </div> <div>Förrutom vissa trötthets-attacker, eskalerande halsbränna och att det blir krångligare och krångligare att krångla sig ut ur sängen på nätterna så måste jag säga att slutet av graviditeten är den (mer eller mindre) roliga delen (för mig). Det är nu man går runt och "mallar" sig med magen för att citera Malin Wollin i boken "En mamma blir till". Jag är visserligen svullen som en gris och jag saknar att kunna ha mina vigselringar på mig men i det stora hela är jag superduperglad över att jag mår bra. För mig har det varit en ögonöppnare att få träffa andra gravida genom gravidyogan och liknande, för det är då jag inser vilken ynnest det är jag fortfarande kan ta mig till och från saker och att jag dessutom kan fortsätta träna (om än i ett lugnare tempo). Jag tycker alla gravida, oavsett tillstånd, har rätt att klaga och stånka men ibland blir man lite väl hemmablind och självömkande. </div> <div> </div> <div>Finast just nu är stunderna på morgonen och kvällarna då han är som mest aktiv. Ibland är det som att ha en ivrig hundvalp i magen och andra gånger är han som en trevande lavalampa. Jag har märkt att jag kan väcka honom med att dricka kallt vatten på morgonen, så det gör jag ibland. Då ligger jag där i sängen med en morgontrött man som muttrar "vill inte gå upp" och tjurig bebis i magen och då är det nästan som att han och vi redan finns. </div> <div> </div> </div> </div>
