Tänka sig, idag fyller jag 30 år något helt nytt klara färdig gå nu är det gamla slut, den gången jag var tjugo-någonting minns du? då jag köpte och sålde min första lägenhet åkte till Thailand, Paris, Berlin blev bedragen och bedrog låg runt och förälskade mig i ett vilt lockigt hår, min pappa som sen dog och allting som ändrades, blev upp och ner i ett enkelt telefonsamtal en helt vanlig dag, min hemlighet som jag knappt någonsin pratar om. vissa saker är helt enkel för komplicerade för att förstå gått igenom två stora depressioner terapi i sex år svek och gamla sår, svårnavigerade kompisrelationer tappat många hej då, men fått nya på vägen som ska vara en livstid I hope men så enkelt är ju aldrig livet bara tiden vet, men vissa är helt enkelt för alltid kvar jag flyttar till Malmö i andrahand, tre kompisar på hundra kvadrat kanske inte alltid så smart, blir utslängda flyttar ihop med min livskärlek Anton jag har aldrig trott på själsfränder, men jag tror på honom livet har varit hårt jag är full med blåmärken men han är snäll mot mig och jag som trodde att det inte var något för mig hittar min bästa vän när jag bara är tjugoett köper min andra lägenhet där vi nu bott i i över sju år, gift mig, köpt sommarhus och skaffat barn, tog mitt körkort utbildning precis som man ska, eller hur var det nu? spelar det någon roll varit fem veckor i New York, bilat i Nya Zeeland och minns knappt San Francisco rest runt och försökt hitta sätt att läka mig själv. vill så gärna för alltid känna att världen är min när som helst, mest för jag tycker verkligen att den är så himla jäkla kul växt upp, sett mina vänner gå från taniga tonårssjälar till stadiga vuxna eller nåja, vi gör så gott vi kan alla är vi nybörjare även på det, inte sant? torkat spya och tårar och skrattat mig öm bråkat, varit besviken gjort någon besviken älskat och vågat leva mitt liv med andra även om livet lärt mig att det helt klart är risky business men vågar man kan det också vara helt otroligt underbart bäst var åren mellan 24 och 26, överväldigande när jag är 21, som om i en absurd film till 23 när jag bryter mig loss och börjar forma mitt eget liv störst när jag är 27 och blir gravid Algot är 4 månader när jag fyller 28 jag är 29 när jag känner mig som mamma på riktigt, men får samtidigt en viss ålderkris is this is? hus och barn? jag skulle ju annat jag funderat på att starta företag men vågar inte kanske behöver jag vara trettio för det vi får se men jag vet i alla fall nu att livet inte tar slut bara för att en vis tid inte längre är min, så som man en gång trodde när man var ung och dum visst går tiden så himla snabbt ibland men tänk så mycket som har hänt på tio år, va men framför allt, tänk på hur mycket som är kvar av detta underbara, långa liv
