Min grundtanke är, och har nog alltid varit, att det är fint att dela med sig. Texterna jag skrev under småbarnsnätterna var till mig och alla andra som också var vakna. Det var bonusen och rikedomen jag upptäckte när jag började skriva här. Ni som läste.Även om skrivandet och berättande nog föds ur något själviskt ibland. Ett behov av att förstå. Att bli hörd. Att dela upplevelserna med någon annan för att livet ska kännas lite mindre ensamt. Men även med den övertygelsen kan det kännas lite spamigt med semesterinnehåll. Skrytigt. Överflödigt.Samtidigt slår det mig att många faktiskt följer resan här. Familj, vänner, bekanta och människor jag aldrig träffat. Och det gör att upplevelserna får ta lite mer plats. Att bergen i Schweiz inte bara blir något jag berättar om i förbifarten när jag kommer hem. Att någon kan fråga om sjön i Italien eller vilja ha länken till ett Airbnb. Att upplevelserna får breda ut sig lite.Och samtidigt slår det mig att det finns en annan sida av det också. Vi pratar ofta om vad som går förlorat när vi dokumenterar och delar våra liv. När telefonen kommer mellan oss och upplevelsen. Men ibland undrar jag vad som går förlorat när vi inte delar.För jag vet förvånansvärt lite om många människors resor. Inte hur platsen såg ut där de tillbringade sina morgnar. Inte vilket berg som tog andan ur dem eller vilken liten restaurang som blev resans höjdpunkt. När vi ses efteråt får man ofta sammanfattningen. “Fantastiskt.” “Varmt.” “Jättefint.” Och det är ju egentligen fullt rimligt. Det är svårt att återberätta veckor av upplevelser i efterhand.Så nog finns det något fint i att få följa med längs vägen också. Att få se världen genom någon annans ögon medan den fortfarande pågår. Inte för att allt måste dokumenteras eller publiceras, utan för att det skapar en sorts närvaro och gemenskap. En liten möjlighet att dela livet medan det händer.En underbar sak med semester är att ha tid, ork och lust att skriva igen. Att inte bara uppleva saker, utan också hinna tänka på dem.Och ibland till och med berätta om dem.
