[caption id="attachment_2147366105" align="alignnone" width="800"] Foto: Hanna Skoog[/caption] Vad gör man egentligen på ett år ett jäkla tjat om hur fort livet går och ändå, står man där på nyår, midsommar jul eller när man fyller år och känner knappt igen sitt liv från året dessförinnan jaja, så snabbt går det, men mitt i allt känns det också oändligt långt, kanske för att what a differnce a day makes som man sär när jag fyllde trettio hade jag inget jobb, inget riktning, bara en hel del blues ångest och oro för vad skulle det bli av någon som mig led av sviterna av ja gud vet vad gjorde inte saker efter kl fyra jo, det är sant för då kunde jag bokstavligt talat aldrig somna blev rädd för kvällen, att sova, för vad händer om jag vilar? sen är det som att jag råkar blunda, och nästa gång jag vaknar så är jag 31 och helt komplett nåja, lite får man väl raljera för ingenting är sig likt när allt kommer omkring från oktober till nu, hände allting jwhf från idé till verklighet så nervös hela våren att jag ligger vaken flera nätter och tänker vad fan har jag gjort renovering från tvåa till trea äktenskapskris och tillbaka soulsearching gappskratt, uteliv reparerar hemma vid, magkatarr och lanseringsfest känslan av fan det här kommer aldrig gå till KOLLA HAR DU SETT äntligen någon att high five:a med från vem är jag till det här är jag som om någon satte på play, eller fick kanske en sorts överjordisk kraft, jävla anammar fast min terapeut säger att det är lilla Christin som vill att jag idag ska må bra, och leva bra att det är därför jag ofta ställer till ett jävla liv eller alltid vill ha fest just wanna have fun var det visst någon som sa knuffade in mig på banan igen, som Algots briotåg som hamnar på sniskan och han hjälper den upp på banan igen och tjoar glatt: ”nu funkar den igen” fast istället för briotåg så är det jag jag som funkar igen
