[caption id="attachment_2147369509" align="alignnone" width="800"] Källa: här [/caption] Nu är jag påväg upp till Stockholm! Jag ska vara där hela arbetsveckan och är, helt ärligt, ganska nervös. Inser också varför det är så mycket "A men inte B" i bloggvärlden, eftersom man helt enkelt inte får säga saker men samtidigt blir det konstigt när det blir ett för stort glapp här. Som en hel arbetsvecka i Stockholm. Det blir i alla fall konstigt för mig, som skriver, att inte nämna det även om jag helst låter bli att säga saker förrän det är klart. Snackar helst inte snacket utan visar hellre när allt är klart. Som gubben i lådan, typ. Ibland i så stor utsträckning att kompisar skruvar både besvärat och förvånat på sig och undrar varför jag inte berättat saker. Tror det är en blandning av rädslan att jixna något samtidigt som jag ofta präglas av en tärande känsla av "varför jag". Försöker blir bättre på att inte låta den osäkerheten ta över så mycket, utan i stället vara stolt och glad. Samtidigt som jag låter mig själv vara nervös nu. Tänker att det är skillnad på brinnande självhat och fjärilar i magen. Anton och Algot kommer upp till Stockholm tis- tors efter något mindre utbrott från mig: "jag orkar inte vara stencool hela jävla tiden". Vet inte om det är de senaste veckornas sjukhusdrama som fick mig ur balans eller kanske att det gav mig insikten att jag varken behöver eller orkar klara allt själv. Det är okej att behöva lite moraliskt stöd ibland.
