Jag har tänkt så här snabbt, kort avhugget det började när jag fick svårt att sova när nätterna började bestå av sekvenser vad tänker du på? jag vet inte dom gick som om på ett rullande band jag fattar att det inte är för alla jag fattar det men det har varit för mig jag har inte haft tid ork till långa förklaringar utläggningar gå som katten kring het gröt ta hänsyn och förklara jag tänker att ni har förstått att jag är lika medveten som ni, att allt skrivs i ett sammanhang och skulle kunna skrivas på tusen olika sätt perspektiv och infallsvinklar det här har varit min jag vill kunna lita på läsaren det kanske är naivt men jag behöver ert förtroende för att kunna skriva annars blir det bara en tråkig artighetsdans där ingen vågar säga något alls jag är i en ängslig tid just nu vilken väg skall jag gå? skall jag vara si eller så? när vet man att det är dags? jag vill vara en som vågar tycker ju om att prata om saker, jag har inga problem att vara generös med mig själv om det betyder att någon där ute inte bara hör mig utan också känner igen sig jag har aldrig skrivit en text som jag ångrat men jag kommer på mig själv att ändå vara rädd för att ändra på saker och ting rädd för att göra fel, vara fel trots att de personer jag ser mest upp till är de som testat tusen olika ting som kan dra till med när jag bodde i Berlin när jag var mäklare och sen yogainstruktör på Bali de som går från det ena till det andra och lättsamt konstaterar att nu är det såhär åh så avundsvärt för jag vill vara en bulldozer inte ett darrande asplöv inte så jävla rädd helt tiden för att testa något nytt oroa mig att det skall gå åt pipsvängen innan jag ens har börjat jag tror det att är dags att våga ändra på sig litegrann
