Den bubblar, ångesten bara börjar helt plötsligt som någon skruvat upp värmen i smyg man ser hur det börjar pysa längst ner i kastrullen det klara vattnet blir simmigt det händer fast jag sover, vaknar 1,5 timme innan klockan ringer det känns som alla mina tillkortakommande står och skriker vid fotändan av sängen upp med dig för fan håller mig om axlarna skakar mig så hårt att huvudet flyger fram och tillbaka tänker på posthögen som igår kändes frivillig men som plötsligt stirrar och hånar idag rösten i huvudet lat du är som inte öppnar dom dålig du är på jobbet också förresten du har inte heller ens hunnit ringa tillbaka till din mamma bröstet känns trångt tråkig du va på festen igår hittar på osant skit vem tror du att du är ner med dig igen lämnar bort Algot två dagar till Antons stackars trötta förälder du borde skämmas klarar inte ens av ditt eget barn fötterna rör på sig under täcket vänder mig fram och tillbaka, försöker vända ryggen åt mig själv du har inte svarat på det där mejlet heller vem kan inte ens svara på ett mejl som en normal människa din oansvariga skit du har inte träffat den den och den på länge din äldsta vän som väntar sitt första barn som du knappt sett och hon som fått sitt andra som du inte ens skickat ett litet sketet sms till hjärtat som rusar jag hinner precis komma över vattenytan innan ångesten exploderar går till attack du har ägglossning, Christin remember? allt litet känns miljoner gånger så stort men jag känner allt så tydligt ju varför måste pms bestå av flammade självhat jag har nästan hellre en bula i huvudet eller rinnande diarré för den här känslan är så frätande på mitt inre väsen kroppen spelar mig ett spratt tar telefonen, sätter mig upp väcker Anton med mobilljuset men skiter i vilket för måste ha en time-out nu innan ångesten börja stormkoka, välla utöver alla sidor locket som hoppar och jag, jag som känner mig helt kokt
