Klicka på bilden för att komma till källan Kanske skall vi flytta ut till landet? Ibland längtar jag så förfärligt efter daggen på en egen gräsmatta. Kanske kommer jag inte bara till ro utan också till liv om vi köper hus och börjar odla. Ibland är jag så trött på betong. Men samtidigt så älskar jag stan. Fem minuter till pilates, hemköp, babysim en cykeltur till universitetet 2 minuter till tågstationen kompisar runt hörnet 20 minuter till Kastrup Vill vara husmor på landetsamtidigt som jag villpowerwalka i New York Kanske skall vi bygga ett sommarhus. En ny dröm mellan mig och Anton.Tänk så blir det fult? Dyrt?Tänk så skiljer vi oss på kuppen. Personlig konkurs. Eller kollaps. Ena dagen vill jag satsaandra dagen darrar jag av osäkerhet. Kanske skulle vi resa? Jag vill ju så gärna till USA. Men Europa är ju också så fint. Kanske till sommaren? Men Sverige är som bäst då,om det är fint väder. Kanske skall stanna hemma ändå. Vara förnuftig och resonlig. Ansvarsfull. Eller sätta sprätt på hela budgeten? Jag älskar att plugga men känner pressen att börja jobba.Är skräckslagen att jag aldrig får ett jobb. Vill utmanas, bli bättre - bli mer - men samtidigt är det så tryggt och skönt att återvända till det man redan känner till. Mjukstart eller rivstart? Får rysningar av ordet karriär. Men vill samtidigt briljera på något jag tycker är kul. Jag vet att det är ett lyxigt problem,att ha så mycket att välja på att man inte väljer någonting. Jag vet inte riktigt hur man pratar om det utan att det blir fel. Så nu bara rabblar jag, jag kan ta eventuella konsekvenser. Samtidigt är jag så rädd för detsamma. påföljderna, efterspelet. Ängslighet är inte handlingskraftigt. Jag vill vara livkraftig. Jag vill våga välja.
