Ett av mina starkaste minnen från sommaren 2017 är från den regnigaste dagen, med gegga upp till knäna jag hade blivit överraskad med en konsert på Sofiero, som ett grattis till mina trettio år och sommaren levererar öppen himmel och fritt fall, jag muttrar och är ganska ocharmig bortskämd, skulle man nog till och med kunna påstå jag vill helst vara någon annanstans även fast jag har några av mina bästa minnen innanför grindarna där gick jag på min studentbal, picknickat mer än någon annanstans köat oändligt vid blåa bajamajor, hängt runt halsen på kompisar och smugglat in öl, cyklat hem en sommarnatt på ett cykelstyre i fullt gap med vinden i håret, inte ett skrapsår så långt ögat kan nå där gifte jag mig, och dansade in ett nytt liv med alla i mitt liv at the time 85 personer var vi vissa är kvar andra som sagt hejdå men hursom vi har alltid den kvällen var vi än står och nu är jag där igen med mina nya vita tygskor, men samma fötter jag fryser och kommer på att sakna the old good times när hon plötsligt dyker upp en av mina äldsta kompisar jag har hunnit bli ganska full under trädet och fått vin i ögat när en regndroppe föll tungt i glaset och studsade upp rakt i ansiktet rätt åt mig hon är gravid med tredje barnet tänk att, vi lärde känna varandra på Lunarstrom.se när vi dejtade samma kille för fjorton år sen och nu står hennes två kids och slingrar sig kring hennes ben det där cykelstyret i 90 km i timmen ner längst med havet känns längesen men ändå är den kvällen så levande i oss jag hjälper till att äta deras ölkorv och tömma deras bag-in-box och när konserten börjar står dom strax bakom mig, och mitt sällskap deras barn har svårt att hålla sig vakna upp på deras axlar men ler stort när jag tittar bak, ser nya sommarminnen in the making kanske är det musiken, eller vinet jag hällt i mig eller oss antagligen men jag känner det så starkt i hela kroppen vi, hon och jag, kommer vara livet ut precis som när jag sitter mittemot en annan vän som har tårarna i ögonen och jag räcker efter hennes hand, när någon får missfall och en tredje som planerar sitt bröllop, någon annan som gör slut, eller oroar sig för att man kanske är sjuk, problemen är lite annorlunda nu sen Lunarstorm men vi fortsätter att ta hand om varandra, sluter otvivelaktigt samman när det gäller sett, ser varandra gro från sexton år tills nu tryggheten att få ha någon som säger; du kommer klara dig och vi bara nickar tyst i en hemlig men självklar och övertygande överenskommelse att få ha ett sms som undrar hur mår du nu? när du tuggar din frukost precis som vanligt fast inte alls jag lägger mig i sängen och känner livet pulsera innanför bröstet tänker på allt vi går igenom när livet rusar fram läskigt, eller hur? men så väcks sommarkänslan till liv, bär det med mig det bär mig för jag kommer på mig själv att vila tungt i det där ögonblicket från sommarens regnigaste dag som om vi alla stod där den kvällen jag ser känner hur vi står bakom varandra allihopa med arma i kors, bröstar upp fyllda av minnen och framtiden som utan några tvivel är vår en helt egen armé som står redo att ta sats när vi går igenom livet hand i hand
