Jag har så många selfies på mig och Algot har tittat på alla tusen gånger när han sover, sitter i rummet bredvid inte är där jag är som nu, när han är på förskolan och jag på ett kafé strax beställa min andra kopp kaffe läser en bok, men tänker mest på hur konstigt vi organiserar oss i samhället lämna mitt gråtandes barn, för att vadå? Hålla på med självförverkligande jo, den där lilla smällen kom han har förstått att där skall vi lämna honom varje dag nu det är bara halvtid, men det vet ju inte han halvtid finns inte i hans värld i hans värld lämnar vi honom man måste våga släppa honom, säger Anton han har ju rätt men just nu vill jag mest hålla mig kvar inte släppa taget stå kvar jag sov dåligt i natt jinxade det genom att nicka glatt när någon frågade hur det går inte en natt vaken på två veckor, det är rekord! sen stirrar jag upp i taket dessutom har jag pms trosorna skär in i rumpan det gör de bara när jag snart skall ha mens min hud känns för liten jag får inte plats huvudet gör ont magen svullnar ryggslutet ilar hade jag varit en man hade jag nog varit sängliggande nej, skoja bara (not) man vill ju inte stöta sig med någon men herregud, vad mycket skit man klarar av att leva med ett gråtandes barn en dunkande mamma för en vecka sen var vi på ett flygplan allt var bra tur är väl det påminner mig om att idag är bara en dag
