Jag har varit på, med brist på bättre formuleringar, ganska dåligt humör senaste två veckorna. Sen vi kom hem från Frankrike. Det var så kul att åka iväg men det blev samtidigt kortslutning i mitt huvud. Som förälder är ordet ”semester” lite av en mindfuck. Det gör att jag skäms lite när jag kommer hem och är helt slut. När intrycken lagras i kroppen utan någonstans att ta vägen.Maj är också en mindfuck. Underbar men även här har hjärnan svårt att hänga med. Det är som ett den glömmer att den behöver återhämtning. Man - jag - glömmer att den återhämtning som faktiskt kommer lite av sig själv på vintern måste aktiveras på våren. Titta på tv, scrolla ändlöst, låsa in sig. Eller mig. Utan att - här kommer det svåra - få dåligt samvete eller känna att man borde göra något annat. Vara någon annan.Min värsta stresskänsla är när jag inte kan sortera saker i mitt huvud. När det aldrig blir tyst. När allt känns lika viktigt och på randen till katastrof. För att undvika intern katastrof behöver jag därför vara själv ganska mycket, säga nej till saker och hålla blicken på horisonten. Men FOMO en riktigt skurk. FOMO älskar maj. Som i månaden och inte en skånsk version av mig (även om det ligger viss sanning i det också).Jag minns en gång i parterapi när jag och Anton fick lista vad återhämtning var för oss och sen vända på pappret samtidigt. Helt olika saker såklart men en viktig påminnelse att återhämtning betyder olika för olika människor. Och att man ibland kanske måste gå lite i parterapi med sig själv. Helt enkelt lista saker man behöver, för att avaktivera ryggmärgsbeteendet.Eller prata med en vän eller två för att få en liten skjuts i sorterandet. Prata av sig och sätta ord på saker. Det känns genast bättre då.Så tack för det ❤️.
