[gallery columns="2" size="full" ids="2147367983,2147367984"] [gallery columns="2" size="full" ids="2147367979,2147367980"] Det är mycket kallare i lägenheten vi hyr än jag trodde det skulle vara. Jag var väl lite naiv i exakt hur varmt (eller kallt) det är här i Lissabon på vintern, på natten. Algot leker med bilar i soffan bredvid mig och under min rumpa finns hans garage. Det blir lite guppigt för min del men han är ju glad. Och blir lika exalterad över glassen när han ser den nu, såhär, på bild som när han åt den igår. Visst ser ni att han har olika glassar på bilden? Han är ett geni i livsnjuteri. Byter glass med Anton med ett förvånat "nämen det är ju min glass" när hans börjar ta slut och så byter han som katten i natten. Min förkylning sitter fortfarande envist kvar i min kropp. Det blir lätt så när man inte har så mycket marginaler kvar i sin kropp. Jag är bra på att hantera stress - när det är för sent. Det blir bättre men jag är fortfarande lite som en jojo även om jag återhämtar mig snabbare nu. Stress, dålig - blir bättre - kör på - stress, dålig - blir bättre - kör på. Bromsar alltid efter min kropp säger ifrån. Det som blivit bättre är att jag faktiskt, på riktigt bromsar då. Innan mina sömnproblem, och anledningen till att det eskalerade var för att jag gjorde också det. Jag slutade aldrig. Pressade, pressade och pressade. Som en galen person såhär i efterhand. Nu bromsar jag & gör damage control, men ambitionen måste ju ändå vara att slippa dra i nödbromsen hela tiden. Att få vara jämn snarare än som en jojo. När min terapeut frågar mig vad jag längtar efter säger jag alltid "semester" och ger beskrivande bilder av Algot i barnpolar och lugna dagar. Varför det, frågar hon? Dom där störiga men viktiga frågorna, ni vet. Som tvingar en att förklara. "För att på semester är det ok att ta det lugnt. Det är en ram som gör det ok att göra ingenting. Ingen tycker man är konstig om man gjort ingenting på en semester. Man får inte sparken och man ifrågasätts inte", svarar jag. Där blir det så genast så tydligt - jag längtar inte nödvändigtvis efter en barnpool utan efter det kravlösa. Semester är en lösning, men inte en speciell hållbar en (i dubbelbemärkelse). Ett litet personligt genombrott, när man identifierar en känsla man har, ett behov man ignorerar. Hur kan vi föra in mer av det i din vardag, frågar hon? Jag har inget bra svar på det än, men känns som ett fint mål att jobba mot. Tills dess njuter jag lite extra av det kravlösa här i Lissabon. Hela familjen var på så himla bra humör igår trots att vi alla var trötta efter gått upp halv fem på morgonen. Jag skojar inte när jag säger att alla tre i familjen slog handen framför ögonen samtidigt och kisade nästan plågsamt mot solen när vi klev ut från flygplatsen. Som om vi kom ut från en fyra månaders lång grotta. Ljuset är verkligen enastående, som en gammal vän man inte sett på länge. Men som är bekant, trygg och fyller en av energi. Är så glad att få lov att vara här en stund.
