Den här dagen har varit tom så länge att jag till sist slutade reflektera över det onormalt blev normalt vände bara blicken när jag gick förbi reklamen butikerna med stora skyltar stängde öronen när folk pratade om kommande söndagsmiddag med far packade ner min stora livssorg stängde dörren det kommer såklart alltid vara just det otroligt sorgligt men någonstans på vägen slutade det göra förlamande ont jag vet inte hur, men jag fortsatte gå gick vidare fram till Algot en tsunami av känslor som väckte björnen drömmarna som jag låst in sorgen som blossade upp kring hur allt blev det jag inte har man får lov att sörja ett tag livet går upp och ner men min stora drivkraft är att jag vill upp igen leva ett bra liv jagad av känslan att livet annars rinner bort jag vet inte alltid hur jag gör men en dag är jag klar sätter punkt börjar något nytt fyller tiden med mitt liv det som blivit av en rad val som jag tagit och som jag framför allt, velat ta så jag gick med bestämda steg in i butiken köpte min första farsdagpresent och i samma andetag började det gamla blekna lämnade plats till idag till Anton och Algot det här är er dag nu
