Sa någon måndag? Jisses alltså. Kastar därför in några bilder från i fredags. Vaknade idag ovanlig stressad över att ligga back efter två ganska påfrestande veckor. Mycket sjuk, mycket vabb, lite gjort. Det blir stressigt, hatar känslan av att ligga efter. Även om jag väldigt aktivt försöker jobba bort det. Såklart som i jobba av och beta av men också; att ingen dör av att jag ligger efter. Alltså, jag menar att jag vill ju att livet ska kunnas levas trots jobb, med allt vad det innebär (även vabb). Jag vill jobba OCH må bra samtidigt. Hej alla företagare och entrepenörer som försöker driva företag trots mitt i livet. Saknar så himla mycket en motbild till "work, work more, work harder" och liknande. Ett alternativ till ett "framgångsrikt företag / person"? Någon som lyckades ha livet kvar och ändå driva företag, utan att vara andfådd stup i kvarten. Jobba som en normal person, även om det tar längre tid förstås. Jag antar att man själv måste landa i vad "framgång" är för en själv, men önskar väl helt sonika att fler bilder av just det, vad framgång är, skulle få finnas och få ta plats. För jag faller själv i fällan av att känna mig värdelös & lat när jag inte orkar jobba ikapp på kvällen - även fast jag tagit hand om min son en hel dag (obs att jag till och med funderade på att stryka hela ovanstående stycke av rädsla för att framstå som dålig och lat). Öh. I alla fall. Sen avlöste det ena efter det andra varandra. Först går diskmaskinen i huset sönder - extra bökigt eftersom vi har gäster där. Tio minuter senare ringer förskolan och säger Algot är ledsen och tar sig för örat (han är ett öronbarn med rör i öronen osv). Hämtar en ovanligt klängig och ledsen unge. Kan knappt gå på toaletten själv. Fick starka flashbacks till när han var bebis. Går till vårdcentralen som är gulliga men som inte kan göra något. Går till lekplatsen, lägger upp en mysig Instagram innan myset tar slut och Algot vill gå hem. Ligger i soffan resten av eftermiddagen och kollar barnkanalen. Längtar till kvällen och en varm dusch - men då är varmvattnet slut. Inget katastrof men en bökig dag helt klart. Som sagt, några osmidiga veckor bakom oss. Ändå håller jag humöret. Jag kan inte förklara det men ibland känns det som vinden har vänt. Att jag är mer grund-glad igen. De senaste åren har varit tuffa på flera olika sätt - i flera olika omgångar. Som om en dålig dag blir två, blir till veckor, blir till år. Allt har inte varit dåligt och allt är inte perfekt nu. Men känns ändå som bättre tider framför oss. Som att allt går i cyklar. Jag hade tuffa år mellan 21-24 och minns 24-28 som himla bra, sen blev det tufft igen mellan 28-31. Så kanske 31 och framåt nu en stund så är allt nytt och bra igen. Man kan ju hoppas.
