Titta, så liten han är min lilla gottegris. En höst för två år sen. Hoppas vi får en lika härlig tur i till skogen snart. Hösten är typ enda tidspunkten jag gillar skogen, eller när björkarna slår ut. Finns ingen färg som den skira grönskan i naturen när våren exploderar. Jag har varit helt däckad av en förkylning hela veckan. Segt, såklart men har ändå klarat mig förhållandevis bra, humör- mässigt alltså. Även om det varit tråkigt och frustrerande. Så blir det ju när man jobbar själv, stannar jag, så stannar jobbet. Jag övar hela tiden på att det får vara okej. Kanske är det för att det är en av mina bästa veckor i min cykel (pms bör ta vid nästa vecka) som gjort att jag istället fått en mysig julkänsla av att lulla runder hemma. Annars då? Ska träffa Julia om en stund och Lina till lunch. Mysig fredag, jag saknar mina kompisar. Min mamma kommer ikväll och ska passa Algot imorgon när jag jobbar på Miloii ett par timmar. Hoppas på lite klassisk fredagsfeeling idag. Det är så efterlängtat. För mellan fika och lunch funderar jag på saker som företaget, om min kompis pappa kommer klara sig, hur hon mår i allt, att jag vill hjälpa henne men inte vet hur, om vi vill ha fler barn, vågar jag det, hur kommer livet då se ut. Eller om min andra kompis som försökt få barn så länge, eller nästa som ska ha när som helst. Hoppas allt går bra. Eller min kompis som har tre barn och en sjuk svärfar, undrar hur dom mår. Jag har så dåligt samvete att jag inte hört av mig mer. Göm inte köpa toapapper. Hur kommer den där transplantationen gå om den blir av? Jag har aldrig känt någon som fått en transplantation. Ska vi göra resan i februari eller är dåligt för Antons jobb? Åh va kul, dom ska gifta sig. Eller nej, nu gjorde som slut. Nu är allt annorlunda igen. Och glöm inte heller mer välling till Algot. Allt medan jag äter en tjusig lunch på saluhallen samtidigt.
