Vi tar bilen ner till havet cykeln har punka och snabbt skall det gå årets första morgondopp inte har vi tid att gå Jag kränger på mig min nya Ganni Ellis baddräkt jag hittat på rean klämt och känt hela våren men tänkt inte skall väl jag det passar inte sig ser mig själv på bild hinner tänka herregud, är det där jag jag ser annorlunda ut efter att jag fick barn jag har inte vågat erkänna det men jag har haft svårt att acceptera blev uppriktigt skitstressad när mina så kallade gravidkilon inte rann av skämdes, för hjärnan vet bättre men känslan den var kvar känslan, den är inte logisk storleken spelar ingen roll jagad av siffror på en våg även jag har normer i mig krigar och försöker stå emot men lyckas inte med allt jag är inget undantag gör så gott jag kan jag vet inte hur man skriver om sånt här utan att trampa på en eller annan tå eller framstå som ignorant jag ramlar säkert omkull och gör något ganska oklokt tanklöst och exkluderande lätt hänt men hjärnspöken smyger sig in överallt de är så de fungerar livnär sig på allt de kan men vad jag nu vet känner i hela mig är att jag vill inte vara med till att reproducera nonsens vill ge något mer försöka föra vidare annat än ohederligt kroppsförakt tänka efter och leva upp till jag har inte längre tid eller ork att räkna kilon hit och dit stirra mig blind jag vill leva istället för att låta en massa ting bli jag vill använda kroppen äta, dansa springa cykla och bära fika, fira njuta jag vill bada ha på mig vad jag vill känna mig fin lyssna intill simma långt och ligga still blunda vara till för Algot och livet det som är just nu inte fem kilon från nu jag vill leva livet och vara mer än bara min kropp
