[gallery columns="2" size="full" ids="2147371636,2147371638"] Nu är jag mitt inne i vecka 35 och fy sjutton vad det känns. Men samtidigt så är 86% av graviditeten klar och målet är i sikte. Fokusera, Christin. Mitt mående svajar inte per dag längre, utan typ per varannan timme. Gråter, beklagar mig, längtar, hoppas och oroar mig om vartannat. En stående sammanfattning och hur- är- det- just- nu är väl på sin plats. Algot som varannan dag säger "när bebisen är ute så kan vi springa igen". Ja älskade Algot, då springer vi och sätter fart på allt igen. Längtar. Denna tog Algot på mig, tyckte den var kul <3 Cravings – att inte vara gravid längre. Jag är så himla klar med detta nu. Vilket i och för sig är en positiv känsla för det gör att jag mer längtar efter än räds förlossningen. Annars, isvatten och julmust för vuxna som Anton börjat lyxköpa i glasflaskor. Äter inte – allt som möjligtvis ger mig halsbränna. Kött, pizza, indiskt, kaffe - herregud jag brinner upp och får sova sittandes. Krämpor – en hel hög. Skulderbladen har gett upp. Jag har imponerande förvärkar, något jag inte alls hade överhuvudtaget med Algot men som nu gör att jag måste typ lägga mig ner och så påminns jag om förlossningen. Fast det är gånger tusen. Svettas lite och längtar tills det är över. Och så trycket neråt nu som gör att jag vaggar fram utan undantag. Men det har sin förklaring. Nu är bebisen huvudet bara ruckbart! Vilket innebär att den har åkt ner! Jag blev oväntad exalterad när jag hörde det. Som om horisonten sköt upp i ett fyrverkeri. Snart är vi framme! Favorit outfit – Jag börjar ge upp. Känner mig som ett hus. Köpte en collage tröja i XL på herravdelning och går mest runt i den. Ge mig ett par byxor och en midja tack. Humör – som en jäkla jojo. Nervös över – hur jag ska mäkta med allting när bebisen väl är ute. Måste sänka förväntningarna och de inre kraven rejält. Sover – när jag inte har halsbränna, kissar eller ska vända mig. Somnar som en stock, men sen är det olika hur smärtfritt natten går. Sömnbristen tär i ärlighetens namn. Vill hinna innan – jag är klar! Komsi kompis. Eller, ett par jobbgrejer ska göras och genomföras, men vi löser allt det andra sen. Livet tar inte slut, det börjar! Dessutom är garderoben utrensad nu och äh. Det var inte som vi slutade göra saker efter Algot föddes. Saker jag tänker på – när man har sån stor grej framför sig är det som att hjärnan hänger sig. Fokuserar på det mest banala grejerna som såklart blir livsviktiga. Total fånigt och dumt. Men det här med att få ett barn till är så stort och omvälvande att jag inte orkar ta in det, så sitter mest och scrollar kläder jag inte passar på internet. Rimligt.
