[caption id="attachment_2147372918" align="alignnone" width="800"] Källa: här[/caption] Idun har en ny rutin som jag gillar väldigt mycket, hoppas den varar länge (eller i alla fall blogginlägget ut). Hon vaknar tidigt på morgonen, ammar, somnar om, vaknar och är glad. Tittar ivrigt på oss när vi gör morgondansen (kaffe, macka och tjat om att ta på sig kläder) och lagom till att killarna stuckit till jobb & förskola så går vi på en promenad runt Pildammsparken. Hon somnar, jag går hem och bär upp henne till lägenheten. Sen sover hon 2,5-3 timmar. Det är så skönt att jag knappt vågar skriva detta, men nu gör jag det. Living Life. Mest har jag jobbat när hon sover. Dumt, tänker jag ibland. Skönt, tänker jag ibland. Och båda är väl sant. Det jag gillar med jobbet är att jag rör mig framåt, vilket gör att ångesten och oron hålls i schack. Det är dumma är att jag blir trött och känner mig splittrad. Då går jag och kollar på Real Housewife of Beverly Hills eller Vanderpump Rules. Någon tipsade mig om en app där man betalar för en streamingtjänst där man kan se alla Bravos realitys shows. Det påminner mig om när jag och Anton var i Miami och det spöregnade hela tiden så det enda vi gjorde var att kolla på Bravo på hotellet och drack champagne. Det var innan klimatkrisen. Det glada 00-talet. Åker inte till Miami längre men älskar fortfarande hysteriska realityshows. Det är en vansinnig skön verklighetsflykt. Nu när panikångesten gjort sig påmind igen efter förlossningen kollar jag ibland på nätterna också. När jag var liten hade jag ett trettiotal VHS med inspelade avsnitt av Beverly Hills för att distrahera tankarna på nätterna. Så länge man levt med den där ångesten ändå. Om jag någonsin tatuerar mig så ska jag välja höga berg och stjärnor i regnbågensfärger. Som en symbol för mitt svajiga känsloliv. Jag tror ändå det är permanent.
