Det är en speciell känsla. När man bara vet när tiden är inne för något. Den känslan kommer när den kommer och på gott och ont lever jag mitt liv efter den. Det gör Anton stundvis galen, stundvis orolig. Han blir orolig för att jag agerar i affekt och ska ångra mig. Medan jag vilar tryggt i min magkänsla. "Du kan lita på den", sa min terapeut en gång när jag uttryckte oro för att det är ett klent argument att föra sig med i livet. Folk gillar listor, logik och data. Jag har aldrig haft stora drömmar som jag planerat för. Men jag har ofta "just nu drömmar". Mina förebilder har alltid varit dem som vågat ändra sig. Ibland är det oväntade personer jag inspireras av, som min bankkvinna när hon berättade att hon varit både mäklare och frisör men nu "älskar aktier". Den gemensamma nämnaren med de förebilder jag vilar mot är alltid att de gjort väldigt mycket olika saker. Livet känns så långt, färgstarkt och roligt. Jag vill fortsätta dela med mig av livet här. För är det något JWHF lärt mig och som ni har har visat mig är att det är absolut roligast att leva livet tillsammans. Jag ska bara klura ut det praktiska. Tack för för alla era otroligt värmande, generösa och kärleksfulla kommentarer. Jag får erkänna att det var mer överväldigande att gå ut med detta än jag trodde. Ikväll ska jag samla tankarna och svara på era kommenterar. Puss.
