Idun har på sig en dräkt i rosa velour. Hon ser ut som en teletubbie och jag älskar det. Hon är så söt att jag vill äta upp henne som en princessbakelse. Men det gör jag inte, utan går till jobbet. Jag skickar raljerande sms till en kompis, något om att vi ska få Anton att laga mat till oss och att "ja jag förstår att du vill umgås med mig men jag är tyvärr viktig och upptagen idag". Tonen är skämtsam och det är som kärleksfulla hälsningar under dagen. Jag tycker om det, det känns nästan som att vi umgås fast vi inte gör det. Jag har Skype-möte med en vän och tänker på för några år sen när vi pluggade, fått vårt första barn och undrade vad det skulle bli av oss. Nu jobbar vi ihop. Jag sitter i möte hela dagen och ögongloberna gör ont när jag går ut i friska luften. Jag känner mig lustfylld och glad samtidigt som en tröttheten slår mig lite och i en sekund låter jag mig känna tvivlet som finns i småbarnsåren; är jag tillräcklig? Jag skjuter undan tanken och låser upp cykeln. Det blåser igen i Malmö och allt känns som vanligt. Jag smiter upp på min nya kontor för att göra klart ett par sista saker innan dagen är slut. Tanken på att åka hem frestar mig, men jag vet att när jag kommer hem finns det inget utrymme för "ska bara". Idun tror hon kan gå och Algot har ena foten i småbarnsvärlden och andra i den nya stora. Det är intensivt hemma hos oss just nu. Ena sekunden vill Algot vara cool, självständig, kaxig och nästa låtsas han att han är en hundvalp som vill ligga i mitt knä. Vi viskar hemlisar och bråkar varje dag om att han ska göra det vi ber honom om. En dag tjurade han för att han inte fick en till glass efter maten. Han stensätter sig bredvid mig i soffan med armarna i kors. Jag tröttnar och säger "om du ska tjura och hålla på så får du gå in på ditt rum". Han lyfter blicken och säger "mamma jag får känna vilka känslor jag vill". Det är som att tiden stannar. Jag blir rörd över att han står upp för sina känslor. På en sekund hinner jag önska att han ska göra det hela livet. För han har rätt, man får känna vad man vill.
