[gallery columns="2" size="full" ids="2147372620,2147372619"] Det känns som fredag men det är det inte, inte än i alla fall. Men förhoppningsvis en av de där fredagsvarianterna vi kommer njuta av detta året. Då man är föräldraledig och i teorin kan göra vad man vill. När jag häromnatten låg vaken av stress tänkte jag "vad fan håller jag på med, vi har varenda förutsättning för att det här ska bli ett underbart år". Vi körde upp hela familjen till huset idag, vi ska spendera helgen här. Fyllde bilen rekordsnabbt och tjafsade om totalt hjärndöda saker, som i en tv-serie. Sömnbristen skrattade hånfullt och nöjt. Men när allt och alla var lastade så high fivade vi ändå och var nog ändå någonstans lite rörda över att vara fyra i bilen nu. Varit så sinnessjukt uppe i varv de senaste dagarna. Borde få något slags pris eller en stekpanna i huvudet. Det är ju härligt att få saker gjorda och ha något slags superfokus. Men känner i varenda fiber hur samma fokus snabbt blir ihåligt och rent av skadligt om man aldrig landar. En gång när jag gick på akupunktur för stress sa jag "varför motarbetar min kropp mig", så svarade akupunktören med "varför motarbetar du den". Bra poäng. Jag proppsar alltid på att komma till huset när det är dagsljus. Annars kommer jag hellre dagen efter. Det är för min ångest och oro alltid eskalerar på kvällarna. Och här ute är allt så tyst och mörkt att det tar mig en minut att vänja mig. Kanske låter det knäppt, men tänker att det är inget jag kommer bli av med i första taget, sån är jag, och då är det lika bra att jobba med och runt det. Dagsljuset är min vän. Jag har ett barn i soffan och ett på golvet. Musik i huset och en brasa som värmer. Vi köper skinka, ost och kex. En flaska vin. I helgen ska jag fota ett roligt jobb, några vänner kommer och ska äta lunch och kanske blir det till och med lite sol. Idun som mest vill mysa och Algot som kryper upp i soffan och säger "jag är så glad för dig mamma". Får det lov att verkligen vara såhär bra? En del av mig blir helt jävla skräckslagen.
