Jag tänker på alla kvinnor i mitt liv tänker på, min mamma som krigat för sina barn lagt år av sitt liv till oss gjort sitt allra bästa och sen försökt lite till gått sin egen väg även om hon precis som alla andra är barn av sin tid ibland undrar jag hur min mormor levt om hon var idag, men samtidigt tacksam för det som var på barrikaderna eller not så tror jag varje kvinna, alla detaljer och nyanser i en ett liv spelat roll spelar roll hade jag varit där jag är idag hur hade min historia sett ut utan alla dom minns breven jag fick av P när jag bara var tio och skilsmässan som värst jag var tyst och duktig utantill precis som en brud ska va eller hur var det nu att få se något annat att bli sedd och och se fler alternativ än bara ett, såhär kan du också bli du behöver inte vara tyst, duktig eller sitta längst bak eller något så enkelt som en hand att hålla i istället för att alltid behöva hålla någon annan har nog, antagligen räddat mig från en alltför självdestruktiv väg dessa underbara varma själar som hjälpt till att laga mig så jag kan vara mer än bara ännu ett skal, orka slås och leva livet så som jag behagar och så tänker jag på Antons mamma som hjälper mig visa Algot fler sidor av en människa, när jag är rädd för möss tar hon i med hårdhandskarna när hon hittar 10 små bebismöss bland barnleksakerna tvekar hon inte, utan gör det som behövs visar Anton Algot, mig och alla andra som tittar på hur man sågar, visar vilken som är bäst låter dom också få ha fler förebilder än bara en snäv, kvävande stereotyps skit och sen, det otroligt fina, livsnödvändiga i att jag slipper vara allt själv, att det inte bara ligger på mig att visa mitt barn hur världen kan va vi hjälps åt när vi tar oss vidare vilken strålande idé, inte sant? tänker på, alla coola underbara kompisar runt omkring mig vågar inte nämna en och en rädd att glömma någon allt för kär, men också för vi är många nu; som driver företag, tar diskussionen får tre löneförhöjningar på en månad, skiljer oss och vill mer har höga positioner i saker som danska utrikesdepartement innan man ens är trettio känn på den blir invald i ledningar skapar nya grejer fast alla säger att man inte kan pluggar, kämpar jobbar dubbelt så hårt, klär våra barn i vad vi vill, låter dom bli hur dom vill, höjer rösten och gör oss omaka och håller inte käften alla ni underbara kvinnorna i mitt liv som låter oss flyga fritt men som också ödmjukt kan erkänna att det är inte alltid man vet allt och att förr inte alltid var mycket bättre för jag sitter och äter lunch med min mamma den åttonde mars 2018 - hur coolt är det inte att Isabella Löwengrip blev årets mäktigaste inom svensk näringsliv? - äh, var inte det för hennes pappa hjälpte henne? - skulle du sagt så om en man? herregud, säger hon så snabbt man sitter där i det där gamla hjulspåret jag tänkte inte ens på det som om styrd av ett maskinrum hemmabrygd sanningsserum vi blivit tvingade att äta sen barnsben förlåt, du har rätt säger hon och tack för du sa till jag säger inte det här för att min mamma är ond, utan tvärtom jävligt bra villig att lyssna, lära och tänka om och låter insikten sjunka in, den att diskussionen, knytnävarna och hör du du fortfarande behövs för alla dessa kvinnor människoliv som finns och ska få lov att finnas
