[caption id="attachment_2147369765" align="alignnone" width="800"] Källa: här[/caption] Tack för ert fina support! Igen! Visst har det varit en knäpp vår? Jag vet inte varför men jag var ängslig inför att gå ut med graviditeten. Mest pga att jag blir otroligt skör när jag är gravid, det känns stundvis som jag är totalt hudlös. Men blir så glad för era fina kommentarer och när ni dessutom skriver om era erfarenheter. Det är inte alltid lätt att skriva (och publicera) texter som ligger nära själen, men jag gör det för jag tycker det är viktigt och för jag själv längtat så desperat efter det när jag känt mig som mest ensam så många gånger. Jag börjar äntligen må lite bättre. Första tiden har jag varit så brutalt trött att det går knappt att beskriva i ord. Hela kroppen har gjort ont, men nu börjar det ordna upp sig. Jag kommer såklart skriva lite om graviditeten och tankarna kring allt efterhand. Tillsammans med allt annat som är livet, som vanligt. Även om det nog också var en del av ängsligheten, att jag skulle reduceras till att bara vara gravid. Omodernt, jag vet, men tyvärr något som spökar hos många ändå tror jag. Samtidigt är föräldraskapet en väldigt levande del av mitt liv, så som jag vill att det ska få lov att vara. Jag vill att så mycket som möjligt ska få plats här, att det ska få vara en mänsklig plats med många nyanser. Jag älskar mitt jobb och jag älskar min fritid och livet som inte är jobb. Min dröm är att allt ska få plats. När vi berättade för Algot sa han "kul, han (alla är han enligt Algot) kan få bo i mitt rum men nu vill jag åka med gräsklipparen". Och i det, tillsammans med himlastormande känslor, känner jag igen mig. Let the show go on. hörs snart igen <3
