Gud, jag känner mig minst sagt upp och ner just nu. Varvar inlägg med att vara sjuk, asglad (tack för alla pepp i senast i blogginlägget - gjorde mig så glad!), ledsen och ångestig. Men det är precis så det är just nu. Hela våren har min terapeut varit orolig för mig och mina kraftiga stressymptom. Samtidigt som jag avfärdat henne, har vetat min smärtgräns men samtidigt rört mig i den röda zonen hela våren. Yrsel, illamående kanske till och med nässelutslag? Vem vet, men jag vaknade upp med ont i halsen idag. Min kropp är helt enkelt jättetrött samtidigt som det också händer roliga saker. Det går väl att det är så? Livet är väl sällan så enkelt som uppdelat i bara bra eller bara dåligt? Men jag, sinnet och själen, är också jättetrött. Känner väldigt lite inspiration eller lust just nu, läser blogginlägg om renoveringar, resor, fest och det ena och det andra och jag stirrar bara ihåligt på det. Vill mest bara sova. Så det tänkte jag göra. Det är ju ändå sommar och jag tänkte fånga detta sommarlovet. Första på länge. Jag kan inte hjälpa att tänka att kroppen orkade ändå ända hit, till sommaren och semestern, och nu måste jag ta hand om den lite. Har lite jobb kvar förstås här och där men sen är jag helt ledig från och med juli. Kommer uppdatera bloggen mer sporadiskt när det finns tid, lust och energi. Jag saknar det. Känns lite läskigt för att vara ärlig. När man kommer upp i en viss fart blir man också rädd för att sakta ner. Det känns obehalig och som man gör något fel eftersom man är van vid den höga hastigheten. Men samtidigt helt rätt och nödvändigt - för jag vill vara glad. Och jag vill ha en rolig och bra höst och inte en sjuk höst. Så det blir lite lugnare tempo här inne i sommar. Hoppas ni stannar kvar ändå.
